Då var det sista dagen på den här veckan. Solen skiner och det är underbart ute. Mina känslor kring allt börjar nu igen bli lite mer stabila och jag börjar återgå till mitt vanliga jag igen. Tyvärr så har jag fortfarande ont under hälen och jag har en del blåsor som svider till när man går så jag har nog en del andra planer kring motionen kommande vecka. Denna vecka har det inte alls blivit mycket motion men jag har som sagt känt mig trött och hängig. Kommande vecka har jag bestämt mig för att cykeln ska användas lite mer samt ska jag ställa mig framför tvn och svänga mina lurviga framför dance central. Det lär ju också ge någonting sedan blir det dags att leta efter ett par ordentliga promenadskor.

Eftersom det då är söndag idag så är det ju dags att ställa sig på vågen imorgon. Jag förväntar mig ingenting alls då jag som jag skrev i tidigare inlägg tappat lite av kontrollen i helgen. Det hade varit okej om jag hade rört på mig som jag ska men jag har ju inte gjort det heller pga trötthet, smärta, blåsor. Själva pluset är jag inte orolig för utan det är känslorna som kommer om det står ett plus. Jag vet att jag har mig själv att skylla och jag kan inte göra något åt det mer än att göra det rätt framöver för att återta kontrollen.

Vad som händer under eftermiddagen här återstår att se, men jag hoppas att ni läsare får en underbar dag!

//Therese

Den här helgen har inte gått som planerat. 

Ingen karaktär alls.

Tror inte att siffrorna kommer vara särskilt bra på måndag.

Nu tar vi nya tag - gör om gör rätt.

Acceptera måndagens siffror som dom är även om det står +.

Jag fortsätter på rätt väg igen och ger inte upp.

Jag tror att jag har haft en ordentlig röd vecka svacka som jag inte riktigt kunnat styra denna gång, förra gången var också jobbig men jag kunde hantera den bättre.

//Therese

Nu har jag fått förklaringen till mitt sug och mitt mående och det var som jag misstänkte - röd vecka. Detta är ingen bra tid alls i månaden för jag påverkas ganska mycket av den veckan. Känslorna är som en bergodalbana mest neråt tyvärr. Jag är känslig och gråter väldigt lätt, känner mig ofta låg samtidigt som jag får ganska mycket värk i nedre delen av magen som sprider sig bak i ryggen.

Suget efter godsaker är enormt men jag måste försöka behärska mig samtidigt som jag känner mig svullen och uppblåst. Känslan av att känna sig svullen och uppblåst leder till att jag inte känner att jag gått ner något alls i vikt vilket i sin tur leder till att jag känner mig deppig. Alltså är detta ingen bra tid i månaden alls.

Jag får ta det för vad det är och försöka ta mig igenom denna vecka på ett bra sätt med tanke på min omgivning. Nu vet jag att det är liknade ungefär varje månad men det är tungt för helst skulle jag vilja gå i ide just denna vecka, dra täcket över huvudet och titta fram när det är över. Nu vet jag ju att det går över bara om några dagar men fram tills dess hoppas jag på lite solstrålar som kan ge mig lite positiv energi för det är verkligen något jag behöver veckor som dessa...

//Therese

Hela eftermiddagen var jag så fruktansvärt sugen på pizza samtidigt som jag fortfarande kände mig trött och seg i kroppen, alltså ingen lust alls till att laga mat. Vi kom överens om att köpa mat och visst så finns det nyttigare alternativ att välja när man köper mat men just idag så var pizzasuget för starkt, så det blev pizza till middag idag.

Jag måste iallafall säga att jag tyckte att jag gjorde ett bra val genom att bara äta en halv. Förut har jag mer än gärna ätit en hel trots att jag redan varit mätt så har jag fortsatt att äta för att det varit gott men det gjorde jag inte idag. Jag bestämde mig för att jag fick äta pizza idag men bara halva oavsett hur sugen jag skulle vara. Jag skulle inte äta i onödan bara för att munnen sa det utan jag skapade min balans mellan hjärnan och magen så där kan jag faktiskt säga att jag gjorde de på ett bra sätt. 

Även där ser jag att jag kommit en bit påväg i mitt tänk kring det här och i framtiden när jag köper pizza kanske jag tillochmed kan bestämma mig för att äta en fjärdedel och lägga till sallad. Nu lär det dröja ett tag innan jag väljer pizza igen. Hamnar vi i en situation där köpmat är det enda alternativet så blir det ett nyttigare val. 

Jag tycker att det känns skönt att jag börjar få kontroll över saker och ting, dock kan det säkert komma svackor där jag tappar kontrollen samt har jag mycket kvar att lära men jag ska hela tiden kämpa för att ha detta i bakhuvudet  så att jag kan leva med det resten av livet.  När det sedan blir dags för vägning så vet jag inte hur detta kommer att påverka men det är också något jag har med i beräkningen och det är mitt val. Låt det gå lite saktare denna vecka isåfall bara jag ser till att det inte blir en vana. 

Lär jag mig inte att äta en pizza "rätt" utan förbjuder det under hela viktnedgången, hur kommer jag då inte äta en pizza när jag nått min målvikt? Då kommer jag säkert att tro att det är "tillåtet" och då tycker jag pizzan för att munnen vill ha.

Jag vet inte om ni förstår mitt tänk i detta och jag vet inte heller hur jag ska kunna förklara det på för sätt, men undrar ni något om mitt tänk eller har ni bara åsikter så är ni välkommna att kommentera eller fråga.

//Therese

Idag är det redan torsdag och jag känner att jag inte riktigt vet vart denna vecka har tagit vägen. Den har flytit på trots seg- och trötthet. Jag känner mig fortfarande ganska trött men det är ännu inget som har brutit ut så jag är osäker på om det är något sådant, kan också vara att kommande "rödveckan" ligger och lurar då jag känner ett extremt sötsug och öm i magens nedre delar. Det finns inte så mycket att göra åt mer än att vänta och se.

Med torsdag idag innebär det att det bara är tre hela dagar kvar tills det är dags att ställa sig på vågen igen. Mina tankar kretsar ganska mycket kring detta trots att jag försöker fokusera på andra saker. Jag är fortfarande otroligt rädd till och från för att vågen skall visa plus eller att jag står still. Jag vet att någon gång kommer det säkert att komma att jag står still eller rentav ett plus då det blir sommar och man kan samla på sig vätska. Jag har ju läst att andra varit med om det så någon gång måste det väl hända mig och då måste jag använda hjärnan och fokusera på det som är rätt och inte gräva ner mig.

För andra som inte varit eller är i den situation jag är idag kan det kanske vara svårt att förstå hur svårt och jobbigt det kan vara att göra en sådan förändring. En som aldrig har haft ett matmissbruk kanske säger att det är bara att ge fan i. Problemet är att det inte är så lätt. Slutar man röka, vilket kan vara otroligt svårt, så kan man bestämma sig för att inte ha cigg hemma men man kan inte bestämma sig för att sluta ha mat hemma för mat är något man måste ha (vilket man känner att man behöver med ciggen också men det är inget du dör av genom att inte ha hemma), utan mat svälter man så småningom. 

Jag vet inte vad jag ska placera mig själv i för fack, om jag skulle titulera mig som matmissbrukare eller om det finns något annat ord för dom som har svårt att låta bli godsaker och kanske äter en och annan portion för mycket. Samtidigt så ska jag nog kalla mig själv en form av mat-, godis. chipsmissbrukare. Den som har haft svårt att äta lagom med mat, aldrig kan lämna en chipspåse halvfull, äter helst godiset från gårdagen till frukost, tröstar mig med något när jag känner mig ledsen osv osv. Jag har nog inte insett att jag gärna stoppat något i munnen när jag är ledsen utan det är först nu när jag börjar rannsaka mig själv och försökt tänka igenom varför jag hamnat där jag är idag. Visst sen finns det nog några genetiska saker som gör att jag kanske går upp i vikt lättare än andra men  jag har inte tagit hand om det på rätt sätt.

Nu blev detta ett väldigt långt inlägg och jag började spåra in på helt andra saker än vad jag tänkte när jag började skriva och jag skulle säkert kunna fortsätta men då blir det så otroligt långt att läsa så jag tror att jag stannar här så kanske jag kommer att spinna vidare på detta kring mina tankar och min rannsakan av mig själv.

//Therese

Jag har många gånger tänkt tanken att jag skulle ansökt om att lägga mig under kniven men alla gånger så har jag kommit till samma svar och det är nej. Vad skulle det hjälpa mig? Skulle jag ens må bra av det, ärligt talat så tror jag inte det. 

Jag har många gånger funderat hur det där är egentligen. Om man är svag för mat, godis, chips med mera är det väl ändå inte så att man vaknar upp efter operation och alla dessa svagheter försvunnit eller? Någon som gjort detta och kan tala om för mig. Jag kan känna redan nu att jag kan bli smått illamående om jag äter mer än jag vant kroppen vid, vilket jag aldrig blev förut, men hur är det inte efter en sådan operation om man råkar äta för mycket? Det måste ju vara fruktansvärt. Har man då lärt sig något alls av att lägga sig på operationsbordet, något annat än att man måste äta minimalt?

Jag brottas varje dag med min hjärna och försöker varje dag få en sammankoppling mellan hjärnan och magen men vissa dagar fungerar inte det och jag tar en extra portion för att hjärnan och munnen är i mer balans än hjärnan och magen vilket då resulterar i att jag blir illamående pga övermättnad. 

Min resa handlar om att kunna lära mig att koppla ihop hjärnan med magen och få en bra balans mellan dessa och jag tycker att jag är på god väg..

//Therese

Igår kände jag mig helt slut, vilket jag även gör idag. Jag funderar på om det är någon förkylning som ligger och inte vill bryta ut eller så är det för att jag sov så fruktansvärt dåligt natten till igår.

Varför sov jag dålig då? Jo för varje gång jag rörde på foten en viss vinkel så gick det som en stöt från undersidan av hälen och upp i benet.

Igår när jag vakna kunde jag knappt stå på foten så jag började googla runt på mina symtom och det jag fick upp var hälsporre. Visst jag är ingen läkare och jag kan inte ställa den diagnosen själv men av all information jag hittade om detta så var det många faktorer som faktiskt tyder på att mina besvär i foten är hälsporre. Jag läste om olika saker för att kunna lindra besvären själv men blir det inte bättre med tiden så måste jag kontakta VC.

För ca ett år sedan bröt jag denna fot och har inte rört den så himla mycket så det är väl klart att den blir överansträngd men jag blir så förbannad att det alltid ska vara något när jag väl kommer igång. Pga detta blev det  ingen promenad igår men jag strechade flera gånger för det stod att det kunde lindra besvären och idag känns det mycket bättre. Visst känner jag av det men inte alls som igår. Jag har insett att jag måste införskaffa mig nya promenadskor då det är ganska hårt underlag då jag ofta promenerar på asfalt...

Jag hoppas innerligt på att det inte är någon förkylning på gång utan att jag bara är trött pga dålig sömn samt detta regnväder. Jag får lyssna på kroppen och ta korta promenader (bättre än inga) samt se till att vila när jag kan.

Jag önskar er en bra onsdag det ska jag försöka ha!

//Therese

Idag har dagen som vanligt rullat på i sin gilla gång och jag har inte alls hunnit med bloggen som jag tänkt. Jag tog till och med kort på lunchen för att jag skulle bjuda på en bild men jag har inte haft tid att lägg upp den så jag kommer därför att bjuda på min lunchbild i detta kvällsinlägg.

Idag firade vi en födelsedag här hemma med glass och fruktcocktail. Jag hade redan bestämt mig att hålla mig till kaffet men jag blev så sugen på denna kombination så jag tog lite lagom dock tänkte jag att lite till går bra men efter denna glassen blev jag så fruktansvärt illamående och fick ordentliga harklingar. Detta betyder att det gett resultat att ändra mina vanor för blir det för mycket så säger kroppen ifrån som en naturlig reaktion och jag minns inte alls när den gjorde det sist. Jag hade ingen ångest över att jag ätit den där glassen men jag mådde fruktansvärt illa fysiskt, alltså med illamåendet. Illamåendet höll i sig ett bra tag så det var omöjligt att ens äta en ordentlig middag - det blev en minimal portion med korvstroganoff & ris. Nu när jag sitter och myser i soffan är jag så otroligt glad att jag fick denna reaktion för då vet jag att det faktiskt skett en förändring hos mig.

Kvällen bjöd också på en sju jävla jobbig kvällspromenad. Den var fruktansvärt tung men jag lyckades ändå gå 8,61 km på 1 timme och 36 minuter, så nu är jag alldeles mör i kroppen. 

Det börjar bli dags att göra sig klar för sängen, då det är en dag imorgon också. =)

Jag bjuder på en bild på dagens lunch som var hemmagjorda fiskpinnar, potatis, en kall hemmagjord sås och grönsaker.

Kram på er!

//Therese