Idag åt vi något till lunch som var både enkelt och gott. Jag gillar verkligen när det är enkelt och när man slipper stå flera timmar i köket för det finns så mycket annat som också tar sin tid. Jag tänker därför dela med mig av detta recept som jag hittade.

Gratinerad tomatkassler 4 personer:

240 g Kassler; lättrökt, tunt skivad
120 g riven ost,(jag hade 26 % -ig)
500 g Passerade tomater
600 g Broccoli; i bitar
2tsk Oregano 
1tsk Örtsalt

Kokt ris för 4 personer samt tomat & gurka.

Lägg lättkokt broccoli i en ugnsfast form, krydda med örtsalt.

Lägg på tunna skivor kassler, strö på riven ost samt oregano.

Häll passerade tomater runt om. Gratinera i ugnen på 200 grader tills osten fått färg och det är varmt igenom.

Servera med ris, tomat och gurka.

Hela denna rätt med ris och grönsaker är tillsammans ca 400 kcal.

Mycket gott och enkelt!

//Therese

Det känns som att mina känslor går i en bergodalbana. Upp och ner och upp igen. Egentligen så har jag ingen kontroll på dom men jag försöker att styra dom och hela tiden tänka positivt, men ändå så kommer tanken "tank om detta inte fungerar" 

Jag har ju tillåtit mig själv att ha en dag på helgen där jag får äta något men jag tror att jag framöver ska hoppa över den dagen för igår tillät jag mig att äta chips. Mindre än vanligt men mer än jag borde och jag får så fruktansvärt dåligt samvete över det trots att jag faktiskt tillåtit mig själv den dagen under helgen. Det är så att jag åt mindre än vanligt vilket är ett framsteg i sig men fortfarande så åt jag mer än jag borde. Lättast vore att strunta i att köpa hem något sånt överhuvudtaget.

Visst har jag ändrat mitt beteende som vid besöket vi gjorde igår blev vi bjudna på fika med glass och kakor men jag höll mig till en slät kopp kaffe utan problem. Jag kände inte heller när vi satt där vid fikat att jag saknade något utan jag var nöjd med mitt kaffe för det var ju det jag var sugen på.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dessa oros känslor om att det inte skulle fungera och det kan ju visserligen stå still en vecka men då är det bara att kämpa på men tanken gror hela tiden. Som jag kommenterade i en blogg för några dagar sen att ett minus är alltid positivt men ibland är det svårt att tänka så själv. Nu vet jag ju inte heller hur vågen står för min del på måndag kanske ett bra minus eller inget minus alls. Det är nog det som också hele tiden gror att inte veta, men det är heller ingen idé att ställa sig på vågen varje dag för då blir man ju lite knäpp av det också.

Nä nu är det dags att fylla på morgonkaffet lite!

//Therese