Äntligen har jag kommit ut och fått lite motion. Det har varit lite dåligt med det under fredag och lördag men idag tog jag verkligen tag i det. Segt som vanligt att försöka komma ut och jag försökte ragga promenadvänner men det var ingen som hade lust att haka på men det stoppade inte mig utan jag plåstrade om min tå, snörade på mig skorna och gick ut. Det var helt underbart skönt ute. Kvällssolen var framme och det var lagom varmt. Idag under promenade hade jag en sån där känsla av att jag kände mig stark och att det var skönt att gå, jag tillochmed joggade i små intervaller för att se vad jag klarade av. Jag joggade inte hela rundan men i början testade jag lite vad jag klarade av, ganska kul faktiskt och tack vare min runkeeper så visade det sig att  jag gått hela 8,58 km denna kväll.

Nu ska jag njuta av mitt traditionella isvatten som jag brukar göra efter mina promenader.

//Therese

Idag har vi morgon länge här hemma, har nyss slurpat i mig det sista av mitt kaffe men myskläderna är fortfarande på och jag har inte tagit mig in i duschen ännu som jag egentligen borde men det är väl såhär när det är söndag.

Imorgon är det måndag och dags för vägning igen. Jag vet egentligen inte vad jag känner inför den vägningen då jag känner mig lite osäker som jag nämnt i tidiagre inlägg. Jag måste verkligen försöka ställa in mig på att jag tar det som det kommer - alla minus är bra minus även dom små, för det vore konstigt om jag stod på plus, samtidigt så vet man ju aldrig med kroppen och dess dags form.

Det jag tycker är lite jobbigt med detta är att hjärnan inte tillåter mig vara utan det ska hela tiden matas om denna vikt och om mat. Ett tag tyckte jag verkligen att det hade blivit en del av min vardag men sen återkommer malandet igen och jag tycker att det inte händer något med mig och kroppen. 

Jag försöker använda mig av det en god vän sa till mig:

"Slösa inte en massa energi på att tänka på din övervikt och hur svårt det är att gå ner i vikt. Fokusera istället på att göra saker du mår bra och blir glad av. Gå inte och vänta med att njuta av livet tills du har gått ner i vikt.

Utan försök lev samtidigt som du gör det!"

Dock är det som att dessa orden brottas med andra ord inne i hjärnan och jag vet inte hur jag ska göra för att hantera det och verkligen följa rådet min vän gav mig. Negativa tankar tar oftast överhanden. Jag vet inte om jag riktigt tror på mig själv - att jag verkligen kan gå ner i vikt. Jag har ju verkligen bestämt mig och det är något jag vill göra men kan jag??

Många tankar som poppar upp såhär på söndags förmiddagen...

//Therese