Hela eftermiddagen var jag så fruktansvärt sugen på pizza samtidigt som jag fortfarande kände mig trött och seg i kroppen, alltså ingen lust alls till att laga mat. Vi kom överens om att köpa mat och visst så finns det nyttigare alternativ att välja när man köper mat men just idag så var pizzasuget för starkt, så det blev pizza till middag idag.

Jag måste iallafall säga att jag tyckte att jag gjorde ett bra val genom att bara äta en halv. Förut har jag mer än gärna ätit en hel trots att jag redan varit mätt så har jag fortsatt att äta för att det varit gott men det gjorde jag inte idag. Jag bestämde mig för att jag fick äta pizza idag men bara halva oavsett hur sugen jag skulle vara. Jag skulle inte äta i onödan bara för att munnen sa det utan jag skapade min balans mellan hjärnan och magen så där kan jag faktiskt säga att jag gjorde de på ett bra sätt. 

Även där ser jag att jag kommit en bit påväg i mitt tänk kring det här och i framtiden när jag köper pizza kanske jag tillochmed kan bestämma mig för att äta en fjärdedel och lägga till sallad. Nu lär det dröja ett tag innan jag väljer pizza igen. Hamnar vi i en situation där köpmat är det enda alternativet så blir det ett nyttigare val. 

Jag tycker att det känns skönt att jag börjar få kontroll över saker och ting, dock kan det säkert komma svackor där jag tappar kontrollen samt har jag mycket kvar att lära men jag ska hela tiden kämpa för att ha detta i bakhuvudet  så att jag kan leva med det resten av livet.  När det sedan blir dags för vägning så vet jag inte hur detta kommer att påverka men det är också något jag har med i beräkningen och det är mitt val. Låt det gå lite saktare denna vecka isåfall bara jag ser till att det inte blir en vana. 

Lär jag mig inte att äta en pizza "rätt" utan förbjuder det under hela viktnedgången, hur kommer jag då inte äta en pizza när jag nått min målvikt? Då kommer jag säkert att tro att det är "tillåtet" och då tycker jag pizzan för att munnen vill ha.

Jag vet inte om ni förstår mitt tänk i detta och jag vet inte heller hur jag ska kunna förklara det på för sätt, men undrar ni något om mitt tänk eller har ni bara åsikter så är ni välkommna att kommentera eller fråga.

//Therese

Idag är det redan torsdag och jag känner att jag inte riktigt vet vart denna vecka har tagit vägen. Den har flytit på trots seg- och trötthet. Jag känner mig fortfarande ganska trött men det är ännu inget som har brutit ut så jag är osäker på om det är något sådant, kan också vara att kommande "rödveckan" ligger och lurar då jag känner ett extremt sötsug och öm i magens nedre delar. Det finns inte så mycket att göra åt mer än att vänta och se.

Med torsdag idag innebär det att det bara är tre hela dagar kvar tills det är dags att ställa sig på vågen igen. Mina tankar kretsar ganska mycket kring detta trots att jag försöker fokusera på andra saker. Jag är fortfarande otroligt rädd till och från för att vågen skall visa plus eller att jag står still. Jag vet att någon gång kommer det säkert att komma att jag står still eller rentav ett plus då det blir sommar och man kan samla på sig vätska. Jag har ju läst att andra varit med om det så någon gång måste det väl hända mig och då måste jag använda hjärnan och fokusera på det som är rätt och inte gräva ner mig.

För andra som inte varit eller är i den situation jag är idag kan det kanske vara svårt att förstå hur svårt och jobbigt det kan vara att göra en sådan förändring. En som aldrig har haft ett matmissbruk kanske säger att det är bara att ge fan i. Problemet är att det inte är så lätt. Slutar man röka, vilket kan vara otroligt svårt, så kan man bestämma sig för att inte ha cigg hemma men man kan inte bestämma sig för att sluta ha mat hemma för mat är något man måste ha (vilket man känner att man behöver med ciggen också men det är inget du dör av genom att inte ha hemma), utan mat svälter man så småningom. 

Jag vet inte vad jag ska placera mig själv i för fack, om jag skulle titulera mig som matmissbrukare eller om det finns något annat ord för dom som har svårt att låta bli godsaker och kanske äter en och annan portion för mycket. Samtidigt så ska jag nog kalla mig själv en form av mat-, godis. chipsmissbrukare. Den som har haft svårt att äta lagom med mat, aldrig kan lämna en chipspåse halvfull, äter helst godiset från gårdagen till frukost, tröstar mig med något när jag känner mig ledsen osv osv. Jag har nog inte insett att jag gärna stoppat något i munnen när jag är ledsen utan det är först nu när jag börjar rannsaka mig själv och försökt tänka igenom varför jag hamnat där jag är idag. Visst sen finns det nog några genetiska saker som gör att jag kanske går upp i vikt lättare än andra men  jag har inte tagit hand om det på rätt sätt.

Nu blev detta ett väldigt långt inlägg och jag började spåra in på helt andra saker än vad jag tänkte när jag började skriva och jag skulle säkert kunna fortsätta men då blir det så otroligt långt att läsa så jag tror att jag stannar här så kanske jag kommer att spinna vidare på detta kring mina tankar och min rannsakan av mig själv.

//Therese