Igår var det dags för träning igen då jag faktiskt kände mig riktigt bra i vaden så det var nog bara en liten sträcking tack och lov. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig då det passet jag tänkt prova på var inställt men för det hoppade jag inte över träningen utan jag tog ett annat pass - bodybalance. Passet gick helt okej men mycket negativa tankar passerade under passet och jag blev väldigt känslosam och började fundera på saker som hur ska jag kunna klara av detta. Jag kämpade mig igenom passet men denna gången var jag inte glad efter för att jag faktiskt gjort något bra utan jag kände mig mest sorgsen. Jag tror jag vet iallafall orsaken till detta - PMS. Jag har sett väldigt tydliga tecken på att det är återkommande symtom varje månad några dagar innan och det kan vara otroligt jobbigt då jag gråter mycket, känner mig uppsvällt, hyn känns flottigare än vanligt och alla kroppsrörelser känns mycket tyngre än vanligt men jag vet att det går över trots att det känns som väldigt långa dagar.

Jag har här under förmiddagen suttit med mitt kaffe och funderat fram och tillbaka på hur jag ska bete mig kring maten och jag har väldigt svårt att bestämma vad som är bäst för mig men samtidigt så måste jag nog pressa mig slaviskt för att det ska fugera. Jag har iallafall bestämt mig för att jag framöver kommer att redovisa min vikt varje vecka för er som jag gjorde förut när jag lyckades som bäst (jag har gått upp jättemycket sen förut så siffrorna är höga) men jag tänker vänta med det tills jag har träffat PTn nästa vecka så att det finns en ordentlig plan för mig. Jag vet vad jag vill men jag vill först bolla med henne för att se om vi är något överens och vad hon kan ge mig för tips och ideér.

Imorse var jag ovanligt pigg och avslappnad när jag vaknade så jag bakade faktiskt frukostbullar på morgonen så vi fick färskt nybakat bröd till frukost, åh det var så gott! Jag ska nog satsa lite på att baka mer bröd än att köpa för det köpa är inte gott längre. 

Helgen är ledig och vi har inget inplanerat på schemat men än ett träningspass på söndag tänkte jag. Vi tar helgen som den kommer och jag hoppas på en väldigt skön och avslappnande helg då det är det jag behöver.

Hoppas att ni som läser får en bra helg oavsett ledighet eller jobb!

//T

Idag bar det iväg för att pass cirkelträning på 30 minuter. Ett pass som man verkligen får upp flåset på då mellanstationerna är kondition. Tyvärr hände det något med min vad under dagens pass, något som jag tror är en liten sträckning. Det gör ganska ont nu såhär i efterhand när jag går men det kan ju göra det i början.

Jag körde klart hela passet dock på en lite lägre växel än förra söndagen men jag var nog för generad för att avsluta innan det var klart som jag kanske borde ha gjort. Känslan av att folk inte tror att man klarar av det och tänker elaka tankar som: "den tjockisen borde ju inte vara med här, det kunde ju vem som helst förutse att du skulle bli skadad" Jag vet att det egentligen är helt absurda tankar jag får och egentligen vad skulle vara så farligt om dom tänkte så? Detta är ju ett av det bekymmer jag har och får därför hjälp med detta hos min teraput.

Jag vill bevisa på något vis att tjocka människor också kan och behöver inte vara dåliga för att man är tjocka. Jag vet att det kanske är lite knepiga tankar men dom är svåra att styra.

Nu sitter jag iallafall här på sista dagen av veckan och är lite skadad. Visserligen så har jag faktiskt några dagar på mig att vila nu då jag nog inte kommer att ha möjlighet att gå på zumba på tisdag pga jobbet men jag har träning inplanerad kommande vecka torsdag och söndag. Den bästa träingen är den som blir av =).

Snart ska jag krypa ner och titta på en film innan det blir läggdags. 

Hoppas att ni får ett härligt avslut på denna vecka och en bra start på nästa!

//Therese

Igår lyckades jag få till veckans andra träningspass pga den fantastiska friskvårdstimmen vi har möjlighet att använda i vårt arbete. Gårdagens pass blev ett bodybalance pass.

För er som inte vet vad ett bodybalance pass är så är det en blandning av Yoga, Tai Chi och pilates. Man fokuserar mycket på andning och tillsammans med koncentration strechar man kroppen samt tränar styrka i olika yoga och pilatespositioner.

Det är ett ganska krävande pass framförallt för en annan som har så mycket vikt att bära på. Det värkte i fötter och svetten rann, samt vissa övningar var jag verkligen för osmidig för att utföra me fortsätter jag så hoppas jag på framsteg. Detta passet har nu resulterat i att jag har lite träningsvärk idag men inte på ett jobbig sätt utan på ett skönt sätt. Nu hoppas jag på att jag lyckas få till cirkeltränigen på söndag också så har jag fått till tre träningspass denna vecka.

Eftersom jag jobbar som jag gör så har jag inte alltid möjlighet att gå på de pass jag faktiskt skulle vilja gå på och därför behövs det viss planering för att träningen ska bli av så det blir snart dags att redan nu börja se vilka möjligheter jag har inför träningen nästa vecka. Jag tänker inte vara i gymmet förens jag har haft min pt-träff då jag i dagsläget känner mig så osäker på vad som fungerar i gymmet för min del.

När det kommer till helgen så är det dygnsjobb som står på schemat, jag skulle egentligen ha jobbat idag också men jag var tvungen att ta en semester dag för att hinna hämta mig lite då denna vecka innehöll extremt mycket jobb.  Hoppas att ni läsare får en bra helg vad ni än hittar på!

//Therese

Då var det dag två på denna fulla vecka och den startades med ett inställt terapisamtal pga att min teraput var hemma med vård av barn.  Februari sjukdomarnas månad sägs det. Jag fick lite annat gjort här hemma då istället, som en grovstädning av badrum samt lite omorganisation vilket var välbehövligt (fan vad jag samlar på mig skit).

Ledig tisdag innebär också ett zumbapass. Tyvärr kände jag mig otroligt ledsen under träningen idag och jag fick faktiskt hålla emot tårarna. I salen finns den speglar som gör att man kan se sig själv hela tiden om man väljer att titta, jag brukar inte bry mig så mycket om att blicken ibland faller på mig själv och att jag faktiskt ser lite rolig ut med mina lite halvstela rörelser. Jag brukar lätt kunna släppa det och fokusera på något annat, men inte idag. Idag gjorde det ont i mig att se mig själv i spegeln. Jag kände mig otroligt ledsen över hur spegelbilden såg ut och direkt blev mina tankar otroligt negativa. Tankarna som kommer är väldigt elaka och nedvärderande tankar och det är svårt att släppa det och fokusera på något nytt. Det som var bra var att jag kämpade mig igenom passet och jag hoppas att det gav något att faktiskt träna iallafall.

Klockan börjar nu blir mycket och jag måste ta en snabbdusch innan jag hoppar i säng, för imorgon är det jobba som står på schemat, från morgon till kväll. Jag kände bara att jag behövde skriva några rader om kvällens träning.

Hoppas att ni läsare får en underbar onsdag!

//Therese

Nu är jag inne på min tjocka arbetsvecka och jag ser framför mig hur sliten jag kommer att bli men jag ska försöka undvika att ta ut det negativa i förväg. Som jag nämnde i tidigare inlägg kan det bli lite glesare med inlägg denna vecka men har jag tur så finns tid och energin att skriva några rader iallafall.

Igår kom jag iväg och tränade ett intensivt cirkelpass på 30 minuter, mycket konditionsträning igår och jag trodde inte att jag skulle orka pressa mig igenom det men det gjorde jag, fick tillochmed pepp om att jag höll ut hela passet trots att det var så otroligt längesedan jag körde den här typen av pass. När jag kom hem testade jag även

7 - minutersträning genom en app jag fått via min sambo. Det sägs ju att det ska vara en effektiv träning. Tyvärr känner jag av foten jag bröt för snart tre år sedan. Den gör ont idag när jag går och jag hoppas bara att den är otränad och att det snart blir bättre.

Snart är det dags att göra sig klar för förskolelämning och jobb men innan vill jag dela en bild på dagens frukost som var en smoothie gjord på hallon, blåbär, yoghurt och lite chiafrön. Jag hoppas att detta blir en bra matvecka trots mycket jobb och jag ska försöka ha bra planer när det gäller matlagningen. Ha en bra start på veckan alla!

(Det ser kanske inte så aptitligt ut på bild men den smakade bra)

//Therese

Här hemma har man nästan gått och väntat på att vi andra i familjen ska bli magsjuka eller att det ska komma mer av den ovälkommna spyan men ingenting sådant har dykt upp vilket jag är så otroligt tacksam över.

Det är möjligt att kräkningen på förskolan orsakades av en febertopp eller något i den stilen eftersom han åt som aldrig förr redan samma kväll, vilket han absolut inte hade gjort om det hade varit magsjuka som legat makom.

Eftersom det inte utvecklas till något mer så hinner jag peta in ett träningspass imorgon eftermiddag utan att vara rädd för att det faktiskt är magsjuka som rör sig i krokarna och då har jag iallafall fått med två pass denna vecka som rekomenderades för att komma igång.

Maten går inte bra fortfarande och jag vet inte vad som ska få mig att få det att fungera. Någon som gjort samma resa och kan ge tips och råd hur man står emot ofrivilliga tankar så styr ganska mycket?

Jag hade en plan igår att försöka städa undan på ett ställe där jag kan ha mitt promenadband, men det blev inte riktigt så. Jag ställde undan några kartonger ut i förrådet så det är iallafall på gång då tanken är att jag ska kunna gå på bandet ungefär 20 minuter om dagen om jag så delar upp det och går tio minuter på morgonen och tio minuter på kvällen, ja när det passar helt enkelt bara jag får in det. 

Veckan som kommer är fullspäckad med jobb och jag kommer inte ha så mycket tid över till annat men jag ska försöka få in två träningspass även kommande vecka, men är det så att bloggen inte uppdateras så mycket kommande vecka så är det för att det kanske inte kommer finnas så mycket tid och ork men jag ska försöka.

Ikväll börjar melodifestivalen och det tycker jag är så härligt kring den här tiden på året då vi kan mysa i soffan och äldsta sonen brukar gilla det och dansa för fullt. Det ger också en känsla av vi går mot ljusare tider.

Nu har det tagit mig nästan en timme att skriva detta inlägg då jag fått göra massa saker emellan så jag vet inte om detta inlägg blev så bra skrivet men nu får det vara som det är!

Trevlig lördag på er!

//Therese

Jag hade planer för hur denna vecka skulle läggas upp, jag kände mig faktiskt ganska motiverad av att gå till jobbet idag (vilket var otroligt längesen jag kände), jag skulle göra ett pass på gymmet imorgon samt så skulle jag göra ett bassängpass hos sjukgymnastiken fredag förmiddag. 

Då när jag jobbar på för fullt kommer det där samtalet där det blinkar förskolan på displayen, jag hinner tänka alla möjliga tankar innan jag svarar. Det visar sig att minstingen kräkts. Jag blir otroligt uppstressad då jag vill släppa allt och bara springa till förskloan för att hämta honom samtidigt som jag behöver ha in en vikarie snabbt då jag har ensamarbete med omsorgstagarna. Detta löste sig väldigt snabbt och jag kunde hasta iväg.

Jag är nu hemma och vabbar imorgon och fredag vilket betyder att mina träningsplaner gick inte att hålla och det känns så hemskt att säga det men jag känner en otrolig besvikelse över det. Kan det vara så att när jag blivit tillsagd av teraput och psykolog att jag ska försöka göra saker som jag vill och lyssna på känslan så blir besvikelsen så mycket större när jag känner : hur ska jag kunna hitta tillbaka till mig själv när jag jämt får lägga mig åt sidan?

Jag vet att man får lägga sig själv åt sidan mycket när man har barn och jag älskar mina barn över allt annat men jag kanske vid vissa tillfällen lagt mig själv åt sidan när jag egentligen inte behöver och efter en lång tid så försvann "jag själv". Detta har inte bara berott på barnen så att ni läsare inte tror det utan det har varit otroligt mycket runtomkring även på jobbet, livet i övrigt. Sen är det visserligen så att mina känslor i vissa situationer blir så mycket starkare just nu och om det beror på att jag fortfarande är skör vet jag inte.

I allt det här kommer det dåliga samvetet för att jag känt mig besviken. Är jag en dålig mor för att jag känt mig besviken? Jag älskar mina barn och jag vill att dom ska må bra och jag vill att dom ska ha det så bra dom bara kan, men får man känna besvikelse över att ens egna planer inte gick just den här gången?  Är jag udda som känner detta ibland eller är det så att andra inte vill prata om det bara för att man som mamma inte får känna sig besviken om man får lägga sin egna plan åt sidan?  Vissa saker i samhället ska man tydligen inte prata om vilket gör oss mer ensamma, vilket tycker jag är synd för jag tror att man kan stärkas tillsammans.

Nu vet jag att denna blogg mest ska handla om min resa kring vikt och träning men sånna här saker spelar in då planer snabbt ändras från ena dagen till den andra samtidigt som jag kände att jag behövde få ur mig detta.

//Therese

Har idag haft kontakt med gymmet och fått en tid bokad för en konsultation med en PT vilket känns jättebra. Det var dock några veckor till denna träff så jag fick rådet att försöka komma igång med ca två träningspass i veckan och jag lyssnade på det rådet så idag har jag varit iväg och tränat zumba 55 minuter.

Dessa 55 minuterna gick snabbt och jag kände aldrig att jag ville ge upp heller däremot så märkte jag mycket väl att jag inte orkade med på samma sätt som förut och jag kände även av värk i fötter och smalben men jag kämpade på och jag vet att med tiden blir det bättre. Något jag blev väldigt förvånad över var min stelhet eller vad man ska kalla det. Jag har varit ganska mjuk och inte haft problem med att röra höfter mm men idag kände jag mig som ett kylskåp, inte det att det gjorde ont i kroppen men jag fick inte till rörligheten på samma sätt som jag brukade få tidigare. Jag har inte tränat sedan i september kanske och när jag blev sjuk så rörde jag mig inte mer än tvunget så det är inte så konstigt kanske att det känns både konditionsmässigt och kroppsmässigt men stelheten förvånar mig otroligt mycket.

Jag har nu lagt mig i sängen efter en dusch och avslappningsövningar (hemläxa från sjukgymnastiken) och jag känner en viss ro i kroppen faktiskt. Inte alls någon inre stress just nu utan lite mör i kroppen efter zumban men mör på ett skönt sätt, visserligen får vi se om träningsvärken imorgon är lika skön...

Imorgon är det jobb som står på schemat från morgon till kväll så det blir upp tidigt för att lämna barnen på förskolan redan till frukost, jag är inte direkt för tidiga mornar men imorse var det faktiskt ganska skönt att vara uppe redan före sju (frukost på sängen för födelsedagsbarnet) och det kanske tyder på att jag sovit ganska bra natten till idag. 

Nu hoppas jag på en god natts sömn så att jag orkar med hela dagen imorgon.

//Therese