Då var det dag två på denna fulla vecka och den startades med ett inställt terapisamtal pga att min teraput var hemma med vård av barn.  Februari sjukdomarnas månad sägs det. Jag fick lite annat gjort här hemma då istället, som en grovstädning av badrum samt lite omorganisation vilket var välbehövligt (fan vad jag samlar på mig skit).

Ledig tisdag innebär också ett zumbapass. Tyvärr kände jag mig otroligt ledsen under träningen idag och jag fick faktiskt hålla emot tårarna. I salen finns den speglar som gör att man kan se sig själv hela tiden om man väljer att titta, jag brukar inte bry mig så mycket om att blicken ibland faller på mig själv och att jag faktiskt ser lite rolig ut med mina lite halvstela rörelser. Jag brukar lätt kunna släppa det och fokusera på något annat, men inte idag. Idag gjorde det ont i mig att se mig själv i spegeln. Jag kände mig otroligt ledsen över hur spegelbilden såg ut och direkt blev mina tankar otroligt negativa. Tankarna som kommer är väldigt elaka och nedvärderande tankar och det är svårt att släppa det och fokusera på något nytt. Det som var bra var att jag kämpade mig igenom passet och jag hoppas att det gav något att faktiskt träna iallafall.

Klockan börjar nu blir mycket och jag måste ta en snabbdusch innan jag hoppar i säng, för imorgon är det jobba som står på schemat, från morgon till kväll. Jag kände bara att jag behövde skriva några rader om kvällens träning.

Hoppas att ni läsare får en underbar onsdag!

//Therese