Jag känner att jag är emot alla möjliga dieter (för min egen skull om andra tycker att det fungerar är det jättebra) jag har testat soppor, jag har testat GI, jag har varit påväg med LCHF men det är inget som har fått mig att gå ner, jo till en början men sen har det avtagit och jag har tröttnat, börjat äta vanlig mat och poff gått upp allt igen. Idag lär jag mig äta enlig tallriksmodellen, rätt mängd och bra med grönsaker och hittills har det fungerat och gett ett resultat på -9 kg vilket är jättebra men jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver mer som en liten kick.

Då min sambo kom hem och talade om att många personer han träffar dagligen har börjat med 5:2 dieten och mår otroligt bra av det så har tanken börjat mala i mig. Jag har varit så bestämd i att jag inte alls tror på det utan i mina öron så låter det lite som en lätt väg till ett ännu sämre förhållande till mat, vilket jag redan uppenbarligen har idag. Att denna metod gör att man lätt "överäter" för man ska ju ändå fasta eller jag kanske ska fasta en extra dag denna veckan. Förstår ni mitt tänk?? Även om jag tänker så så kan jag inte låta bli att tänka tanken: "Jag kanske skulle testa?"

Skulle jag gå in för detta och kanske testa i 5 veckor så skulle jag inte strunta i att äta helt, jag skulle inte heller fasta hela dagen för att äta sedan äta 500 kcal till kvällen(vilket jag förstått att vissa gör) utan jag skulle två dagar i veckan ersätta mina normala måltider med  t ex nutrilett soppor samt bars för att fortfarande behålla rutinen för att sedan återgå till det normala igen. Anledningen till att jag plötligt blev sugen på detta är för att jag vill ha en förändrig då det känns som att jag stampar på samma plats hela tiden.

Som sagt så är jag fortfarande väldigt kluven i denna fråga medtanke på vad jag tycker om dieter men jag lovar att dela med mig när jag bestämt vilket ben jag ska stå på men tills dess fortsätter jag som jag gör idag!

//Therese