Idag har jag ganska kluvna känslor. Jag tycker att veckan har gått otroligt fort samtidigt som jag just idag tycker att viktnedgången går långsamt. Den gör ju egentligen inte det utan går neråt på ett ganska normal och hälsosamt sätt (vad jag har förstått) men man vill vissa dagar vakna, se sig i spegeln och verkligen se en förändring. Jag vill vaka och ta på mig ett par byxor för att sedan gå några steg och upptäcka att jag är påväg att tappa dom. Visserligen kommer det aldrig hända då man inte tappar allt över en natt och man anpassar ju kläderna efter kroppens förändring.

Plötsligt i skrivandes stund fick jag en idé - jag ska spara ett par byxor och när jag verkligen gått ner en massa kilo så ska jag innan jag går och lägger mig ta fram dessa byxor och ta på dom dagen efter för att inse och få den där känslan jag just idag är ute efter!! Vilken underbar idé!

Vissa dagar tycker jag att jag ser en förändring men ändå inte och det kan kännas lite som en besvikelse att man inte tycker att 8,8 kg märks men jag får ju hålla i mig och vänta kanske 10 kg till så kanske det märks. Man längtar nästan lite efter känslan av att någon faktiskt ser och kanske frågar: Har du gått ner lite i vikt och man stolt kan svara ja faktiskt 8,8 kg. 

Det är nog det som är jobbigt i det hela att man tycker att det går så sakta, inte dagarna för dom springer i väg men kilona (därav dagens dubbla känslor.) Visserligen har man inte gått upp allt på en natt men när man idag sitter där så känns det som att man gjort det.

Hoppas att ni har en underbar lördag alla!

//Therese