Jag börjar på något vis känna mig udda, visserligen har jag väl alltid gjort det i viss mån men det tror jag alla kan göra ibland, men nu börjar det bli extremt. Jag bor i en ganska liten stad och går jag ut en dag så träffar eller ser jag alltid någon som har gjort en magsäcksoperation. I varje hörn av denna staden har folk genomgått en sådan. Är det likadant runtom i Sverige? Varför tar inte sjukvården tag i det på annat sätt eller är operation den enda utvägen? 

Frågan har några gånger kommit till mig men jag vill verkligen inte göra det! Är det så jävla hemskt att vara fet?

Ja självklart är det det för alla sjukdomsrisker men det har mer övergått till hur man ser ut än vad det finns för risker med det. Jag tror inte att det är många i första hand som opererar sig pga sjukdomsrisken utan det är just pga att dom inte vill se ut som dom gör, se på mig själv jag vill inte heller vara tjock men det är inte för risken av diabetes jag vill bli smal för den tanken är så svårt att greppa sålänge man inte fått sjukdomen, som en rökare röker fast det finns risk för KOL, cancer  osv.

Varför vill jag bli smal då? Jo för att jag vill inte vara den som alla tittar på eftersom det är oacceptabelt att se ut såhär i mångas ögon (uppenbarligen så stämmer det eftersom operationer görs till höger och vänster)

Men vem är det då som får mig att känna såhär? Är det bara jag själv som trycker ner mig eller spelar samhället in med alla reklam grejer om diverse dieter, löpsedlar där man kommit på den bästa dieten osv osv.

Självklart är jag en del av nedtryckandet av mig själv men varför gör jag det? Hur lär vi våra barn att se på andra människor? Där har jag också varit med om att barn skrikit efter mig att DU ÄR TJOCK!. Visst barn säger sanningen men där har dom ju lärt sig att se att någon är tjock istället för att se att du är en människa lika mycket. 

Kommer staden jag lever i fortsätta att opereras så är jag nog den enda kvar snart som är tjock men jag försöker leva ett aktivt liv genom träning och jag försöker vara engagerad i mitt intag och jag försöker göra aktiva val men det är förbannat jobbigt på vägen när man hela tiden känner sig som den där udda tjockisen...

Jag skulle nog kunna älta detta om och om igen i olika förklaringar men om det är någon som inte riktigt förstår vad jag menar eller har funderingar, fråga gärna eftersom jag nu inte har tid att fortsätta då jobbet snart väntar.

//Therese