Jag känner någonstans att jag har en hängande press på mig själv så att allt bara går åt helvete. Att jag sätter sådan stor press på mig själv att det till slut blir för mycket vilket leder till misslyckande. Där jag är just idag vid ett misslyckande. För alla andra verkar detta vara en otroligt rak och lätt väg men för mig är det uppenbarligen inte det. Jag har nog en hel del i hjärnan som jag måste arbeta med har jag märkt på denna otroligt krokiga väg. För mig är det inte bara spikrakt. 

Vi kan ta ett exempel nu som den senaste tiden har vi haft det ganska tungt här hemma då barnen håller på att ta kål på oss tillochfrån (alla som har barn vet nog vad jag pratar om även om det inte talas så ofta om det) och vad gör jag då jo jag tar till tröstätandet, vilket betyder att allt går åt skogen.

Visserligen är det inte bara snedsteg som ställer till det utan jag har även haft medvetna val då min sambo nu är hemma sista veckan och som alla vet kan det bli lite mer än vanligt under semestertider så jag hoppas att det lite per automatik blir lite lättare när man återgår till lite mer vardagliga rutiner nästa vecka.

Denna vecka stod vågen på + 1kg och jag vet precis varför och snart har halva veckan gått och jag har inte brytt mig särskilt mycket dom senaste två dagarna heller just för att jag på någotvis pressat mig i hjärnan att det tar stopp och jag vet inte hur jag ska göra för att kunna göra det på rätt sätt...

Jag kanske är ett udda fall i detta eller så har fler samma problem men pratar inte om det. Det är något jag har märkt mycket att folk målar upp en sådan rosenröd vacker bild av tillvaron men sedan upptäcker man när jag lägger korten på bordet som t ex detta kring "kaostiden" med barnen att fler har det faktiskt som en annan men pratar inte om det. Då kan man istället få svaret : "och jag som trodde jag var ensam"

Någonstans i detta hoppas jag på att någon kanske också kan säga att viktminskning är inte en dans på rosor för alla...

Hur ska jag lyckas? Jag måste nu ta mig en tid att försöka lära mig tänka på ett annat sätt, men hur gör jag det? Visst någonstans har jag kommit en bit på väg eftersom jag fortfarande är fast besluten om att jag vill ändra på mig och i vågor så går det riktigt bra så nu måste jag ju komma till den biten där jag fortsätter mig att hålla mig till riktigt bra. Kanske försöka släppa på den pressen att jag ska lyckas, men hur gör jag??

Evighetsinlägg men jag tycker det är skönt att få dessa tankar ur mig och den som läser kanske tröttnar på detta negativa men det är ju dels därför jag har denna bloggen för att få ut det som surrar i huvudet på mig..

//Therese