Då har jag varit och tränat idag igen dock ett zumbapass. Det var roligt, men svårt att hänga med ibland. Jag blev otroligt svettig och det var faktiskt skönt att bli svettig på det sättet, för det är lite olika att dansa och gymma även om jag blir svettig i gymmet. Det jag blev lite överumplad över var mina känslor i slutet av passet. Jag kände att jag helt plötsligt var påväg att börja gråta, jag höll inne tårarna för jag vill ju inte att folk ska stå och fundera över vad jag sysslar med. Jag var så besviken på mig själv att jag låtit min vikt spåra iväg så mycket att jag inte riktigt orkade med vissa rörelser fullt ut. Jag fick svart på vitt hur illa det verkligen är då jag har klarat vissa saker förut.

Nu behöver jag verkligen kämpa allt jag kan med både mat och träning. Träningen tycker jag ändå att jag börjat komma igång med med maten är fortfarande kaos tycker jag. Den fungerar inte alls så som jag vill att den ska fungera, men jag måste kämpa ordentligt och verkligen ge 110 %. 

Jag måste verkligen också tillåta att det tar den tiden det tar och inte bli besviken för att det inte står minus på en gång...

Nä dags att bädda ner mig då det är dags för förmiddagsjobb imorgon.

//Therese