Här hemma har man nästan gått och väntat på att vi andra i familjen ska bli magsjuka eller att det ska komma mer av den ovälkommna spyan men ingenting sådant har dykt upp vilket jag är så otroligt tacksam över.

Det är möjligt att kräkningen på förskolan orsakades av en febertopp eller något i den stilen eftersom han åt som aldrig förr redan samma kväll, vilket han absolut inte hade gjort om det hade varit magsjuka som legat makom.

Eftersom det inte utvecklas till något mer så hinner jag peta in ett träningspass imorgon eftermiddag utan att vara rädd för att det faktiskt är magsjuka som rör sig i krokarna och då har jag iallafall fått med två pass denna vecka som rekomenderades för att komma igång.

Maten går inte bra fortfarande och jag vet inte vad som ska få mig att få det att fungera. Någon som gjort samma resa och kan ge tips och råd hur man står emot ofrivilliga tankar så styr ganska mycket?

Jag hade en plan igår att försöka städa undan på ett ställe där jag kan ha mitt promenadband, men det blev inte riktigt så. Jag ställde undan några kartonger ut i förrådet så det är iallafall på gång då tanken är att jag ska kunna gå på bandet ungefär 20 minuter om dagen om jag så delar upp det och går tio minuter på morgonen och tio minuter på kvällen, ja när det passar helt enkelt bara jag får in det. 

Veckan som kommer är fullspäckad med jobb och jag kommer inte ha så mycket tid över till annat men jag ska försöka få in två träningspass även kommande vecka, men är det så att bloggen inte uppdateras så mycket kommande vecka så är det för att det kanske inte kommer finnas så mycket tid och ork men jag ska försöka.

Ikväll börjar melodifestivalen och det tycker jag är så härligt kring den här tiden på året då vi kan mysa i soffan och äldsta sonen brukar gilla det och dansa för fullt. Det ger också en känsla av vi går mot ljusare tider.

Nu har det tagit mig nästan en timme att skriva detta inlägg då jag fått göra massa saker emellan så jag vet inte om detta inlägg blev så bra skrivet men nu får det vara som det är!

Trevlig lördag på er!

//Therese

Jag hade planer för hur denna vecka skulle läggas upp, jag kände mig faktiskt ganska motiverad av att gå till jobbet idag (vilket var otroligt längesen jag kände), jag skulle göra ett pass på gymmet imorgon samt så skulle jag göra ett bassängpass hos sjukgymnastiken fredag förmiddag. 

Då när jag jobbar på för fullt kommer det där samtalet där det blinkar förskolan på displayen, jag hinner tänka alla möjliga tankar innan jag svarar. Det visar sig att minstingen kräkts. Jag blir otroligt uppstressad då jag vill släppa allt och bara springa till förskloan för att hämta honom samtidigt som jag behöver ha in en vikarie snabbt då jag har ensamarbete med omsorgstagarna. Detta löste sig väldigt snabbt och jag kunde hasta iväg.

Jag är nu hemma och vabbar imorgon och fredag vilket betyder att mina träningsplaner gick inte att hålla och det känns så hemskt att säga det men jag känner en otrolig besvikelse över det. Kan det vara så att när jag blivit tillsagd av teraput och psykolog att jag ska försöka göra saker som jag vill och lyssna på känslan så blir besvikelsen så mycket större när jag känner : hur ska jag kunna hitta tillbaka till mig själv när jag jämt får lägga mig åt sidan?

Jag vet att man får lägga sig själv åt sidan mycket när man har barn och jag älskar mina barn över allt annat men jag kanske vid vissa tillfällen lagt mig själv åt sidan när jag egentligen inte behöver och efter en lång tid så försvann "jag själv". Detta har inte bara berott på barnen så att ni läsare inte tror det utan det har varit otroligt mycket runtomkring även på jobbet, livet i övrigt. Sen är det visserligen så att mina känslor i vissa situationer blir så mycket starkare just nu och om det beror på att jag fortfarande är skör vet jag inte.

I allt det här kommer det dåliga samvetet för att jag känt mig besviken. Är jag en dålig mor för att jag känt mig besviken? Jag älskar mina barn och jag vill att dom ska må bra och jag vill att dom ska ha det så bra dom bara kan, men får man känna besvikelse över att ens egna planer inte gick just den här gången?  Är jag udda som känner detta ibland eller är det så att andra inte vill prata om det bara för att man som mamma inte får känna sig besviken om man får lägga sin egna plan åt sidan?  Vissa saker i samhället ska man tydligen inte prata om vilket gör oss mer ensamma, vilket tycker jag är synd för jag tror att man kan stärkas tillsammans.

Nu vet jag att denna blogg mest ska handla om min resa kring vikt och träning men sånna här saker spelar in då planer snabbt ändras från ena dagen till den andra samtidigt som jag kände att jag behövde få ur mig detta.

//Therese

Har idag haft kontakt med gymmet och fått en tid bokad för en konsultation med en PT vilket känns jättebra. Det var dock några veckor till denna träff så jag fick rådet att försöka komma igång med ca två träningspass i veckan och jag lyssnade på det rådet så idag har jag varit iväg och tränat zumba 55 minuter.

Dessa 55 minuterna gick snabbt och jag kände aldrig att jag ville ge upp heller däremot så märkte jag mycket väl att jag inte orkade med på samma sätt som förut och jag kände även av värk i fötter och smalben men jag kämpade på och jag vet att med tiden blir det bättre. Något jag blev väldigt förvånad över var min stelhet eller vad man ska kalla det. Jag har varit ganska mjuk och inte haft problem med att röra höfter mm men idag kände jag mig som ett kylskåp, inte det att det gjorde ont i kroppen men jag fick inte till rörligheten på samma sätt som jag brukade få tidigare. Jag har inte tränat sedan i september kanske och när jag blev sjuk så rörde jag mig inte mer än tvunget så det är inte så konstigt kanske att det känns både konditionsmässigt och kroppsmässigt men stelheten förvånar mig otroligt mycket.

Jag har nu lagt mig i sängen efter en dusch och avslappningsövningar (hemläxa från sjukgymnastiken) och jag känner en viss ro i kroppen faktiskt. Inte alls någon inre stress just nu utan lite mör i kroppen efter zumban men mör på ett skönt sätt, visserligen får vi se om träningsvärken imorgon är lika skön...

Imorgon är det jobb som står på schemat från morgon till kväll så det blir upp tidigt för att lämna barnen på förskolan redan till frukost, jag är inte direkt för tidiga mornar men imorse var det faktiskt ganska skönt att vara uppe redan före sju (frukost på sängen för födelsedagsbarnet) och det kanske tyder på att jag sovit ganska bra natten till idag. 

Nu hoppas jag på en god natts sömn så att jag orkar med hela dagen imorgon.

//Therese

Som vanlig så rullar dygnets alla timmar på i väldans fart och jag hinner tyvärr inte prioritera bloggen på ett sådant sätt som jag kanske vill men jag hoppas ändå att det finns någon som orkar hänga kvar och läsa trots glapp mellan inläggen.

Jag har ännu inte hört något från gymmet så i fredags skickade jag ett mejl och vi får se om det ger något resultat för jag vill så gärna komma igång med träningen igen men jag behöver en liten spark där bak och det blir det nog om jag får en kontakt med en PT.

Kosten har jag ännu inte fått bukt på och det är otroligt svårt på morgonen då jag inte alls känner för att äta frukost fast jag vet att kroppen verkligen behöver en bra frukost så nu har jag köpt hem lite fil och hoppas på att jag ska kunna få i mig det. Visserligen köpte jag yoghurt förra veckan för att göra smoothie men jag har inte haft suget till det heller. Frukost gör jag ju till barnen så det är liksom inte det att jag inte har tid, ork eller så att göra frukost utan det är att matlusten inte riktigt finns där just då. Detta leder tyvärr sen till att det blir ett mindre bra val vid lunch.

Tyvärr känns det som att jag upprepar allt varje gång - misslyckande så jag ska nog inte fortsätta tjata så mycket om det.

Jag har idag iallafall börjat i en stresshanterings kurs och jag ser framemot att gå denna kursen och jag hoppas att jag ska kunna lära mig hantera min stress och kan jag lära mig det så har jag nog vunnit mycket eftrsom jag är väldigt stressad inombords just nu.

Jag hade kanske önskat att denna kurs kommit under min sjukskrivning eftersom det är en stress i sig att pyssla med förskola och all för att få till alla tider man har att passa på vårdcentralen, samt jobba heltid. Jag känner mig inte riktigt ledig de dagar jag faktiskt är ledig.

Imorgon är jag riktigt ledig utan besökstider eller jobb. Den lediga dagen ska jag tillbringa med mina barn och sedan blir det lite kalasande på eftermiddag då ett av barnen fyller år. Jag ska försöka njuta av det som är bra och inte stressa upp mig över det som är mindre bra.

Nej nu är det dags att krypa ner i sängen för det blir en tidig morgon då det ska serveras lite frukost på sängen.

Sov gott där ute!

//Therese

Som jag har nämnt i tidigare inlägg var det dags att komma igång med mitt gymkort igen som legat vilande och i tisdags gjorde jag slag i saken och åkte till gymmet för att jag tänkte även diskutera pt-träning. Jag hade kollat upp så att receptionen skulle vara bemannad den tiden jag åkte dit och eftersom min vardag är ibland en aning krånglig att få ihop så passade det så bra igår, men när jag kommer dit var den inte bemannad. En jättegullig passinstruktör skrev en lapp med mitt namn och telefonnummer eftersom hon bara håller i pass men inte sköter det andra runtomkring så nu går jag och väntar på ett samtal från gymmet och det irriterar mig lite. Det står att det är bemannat vissa tider två ggr i veckan och då tycker jag det är viktigt att dom faktiskt är där. Tyvärr tappar jag lite motivation till att komma igång eftersom jag vill gärna komma igång när jag väl är taggad. Imorgon blir det iallafall lite rörelse i varmvattenbassäng hos sjukgymnastiken, alltid något.

Det som gjorde mig glad idag har ingenting med träning att göra utan med skor... Jag gjorde en beställning på ett par skor med lite högre klack för att jag vill gärna ha något snyggt till trevliga tillfällen så som kryssningen. Dessa skor kom idag och det var lite blandade känslor när jag hämtade dessa då jag har ganska breda fötter så jag tänkte att det går säkert inte, men vet ni det gjorde det!! Lite klämmer dom åt men ju mer jag går i dom ju mer mjuka blir dom. Det var nog tur att jag köpte dom såhär långt i förväg  då kan jag träna hemma i vardagsrummet för jag är så ovan att gå i klackar. Jag har inte haft skor med den här storleken på klacken på flera år och då menar jag flera år! Det blir nu framöver en liten promenad i vardagsrummet varje dag i dessa underbart snygga skor. Jag verkligen älskar dom så jag hoppas att jag kommer lyckas träna upp dessa fotmuskler som behövs och att balansen håller på sin plats. Hahaha. Givetvis så delar jag med mig av mina sköningar till er. =)

Ha en underbar torsdag imorgon kära läsare!

/Therese

Eftersom jag varit sjukskriven så har mitt gymkort legat vilande och det är nu dags att starta upp det igen, därför sitter jag och funderar om jag ska ta ett PT-viktminsknings program istället bara för att starta upp mitt vanliga medlemsskap. Detta kostar en del men samtidigt kan det vara värt det så att jag får hjälp hur jag ska träna och kanske lite kostråd tillsammans med träningen. Jag vet ju visserligen vilken kost som fungerar på mig men det skulle nog vara bra att träffa någon och få hjälp med träningen och det runtom. 

Jag börjar närma mig trettio med stormsteg (april) och firandet är redan planerat då det blir en kryssning med goda vänner sen tänkte jag ha någon form av fika hemma på själva dagen eftersom jag känner att ska man ha en hemmafest så blir det ju så att det är jag som får pyssla kring planering därför tycker jag att en kryssning var på sin plats.

Medtanke på helgjobb så är kryssningen planerad till början på maj och när det är dags att ta sig ut på havet så kan det ju kännas lite fräscht om man iallafall kommit igång med förändringen därför lutar det ganska starkt åt att ta sig an en PT.

Det som egentligen hindrar är väl priset man får betala för detta men om jag gör några omprioriteringar så kan det fungera och det kan ju verkligen vara värt det om det lyckas hjälpa mig.

Är det någon av er läsare som har någon erfarenhet av PT? Jag är väl lite nervös egentligen just det här med att man känner sig otränad och utstuderad när man har en person som faktiskt tittar på en. Just nu är jag ju också extremt otränad eftersom jag inte rört mig särskilt mycket sedan jag blev sjukskriven i november, eller egentligen en tid innan då jag inte hade ork eller lust till något ganska långt innan jag blev sjukskriven.

Nu ska jag försöka slappna av lite och stressa ner (då jag är stressad inombords just idag fast jag egentligen inte borde). 

Hej på er!

//T

Jag har insett att tiden inte räcker till allt det jag vill att den ska räcka till. Mitt bloggande blir inte riktigt som jag vill heller då jag ibland kan komma på ett otroligt bra ämne som jag vill skriva av mig om men sen hinner jag inte sätta mig eller så är jag för trött för att slå upp datorn så då tappas det bort eller så går tiden och ämnet inte riktigt är aktuellet.

Eftersom tiden inte riktigt räcker till får jag inte heller ordningt och ork till att kämpa med maten heller. Jag har köpt hem lite spontana grejer som jag ska försöka göra till nyttiga alternativ och äta med måtta för jag vill ju verkligen fixa det men det är så mycket stress kring mig, jobb, passa tider och då menar jag mer tider än vanligt eftersom jag har regelbunda besök hos sjukgymnasten, samtalsteraputen samt hos barn- och ungdomspsykologen. 

Sömnen blir inte riktigt som den borde då vi har en liten som kommer in till oss på nätterna och tar väldigt stor plats, sen somnar jag inte alla gånger i tid hur trött jag än är, men jag måste försöka kämpa på, alla måltider som är bra är bättre än ingen bra måltid alls.

Snart börjar (27de om jag inte minns fel) biggest loser Sverige och då kanske man blir lite peppad och får lite motivation till att faktiskt orka kämpa.

Nu ska jag njuta lite av mitt morgonkaffe och hoppas på att jag piggnar till.

//Therese

Nu var det några dagar sedan jag bloggade och det beror på att jag tillbringat väldigt mycket tid på jobbet dom senaste dagarna och det har gjort mig trött. 

När det gäller kosten så har det inte gått sådär jättebra. Jag har ju varit duktig att planera hela 8 veckors matlista som jag tänkt rulla på. Jag började på första veckan som gick superbra men när det var dags att handla för en ny vecka så passade det inte alls in i mitt schema i samband med jobb och har jag inga smarta reservval hemma så blir det inte alls något bra. Just nu tycker jag det känns ganska tråkigt att försöka få ihop vardagen. Då är det säkert någon som läsare som tycker att få ihop vardagen måste alla få oavsett hur man jobbar, och det är visserligen sant men det är ett otroligt planerande som ligger bakom och då blir det lätt att man väljer fel val.

För att ni ska få ett hum om vad jag menar ska jag visa hur jag jobbat de senaste dagarna. Första veckan var planerad tors-tors vilket betyder att jag planlagt att handla på torsdagen men det blev att se ut såhär :  

1. Torsdag 9-21 jobb
2. Fredag 12-21 jobb (lämna barn kl 11.00) 
3. Lördag 10.00-09.00 (söndag morgon)
4. Söndag var jag helt slut efter dygnet
5. Måndag(idag) sjukgymnastik som gav mig otrolig huvudvärk efteråt (lunchen inget bra val, middag med familjen var betydligt bättre)
6. Imorgon tisdag jobb 12.00-21.00 (lämna barn kl.11.00)
7. Onsdag jobb 15.00-09.00 (torsdag morogn)

Detta betyder alltså att kanske tidigast onsdag kan jag göra en ordentlig handling, vilket leder till  att jag inte riktigt vet vad jag ska ta till för nyttigt val (vilket jag egentligen inte vetat sedan torsdagen när det egentligen var dags för handling) innan dess eftersom frysen är tom på matlådor, vilket också egentligen är ett problem jag har att jag svårt att ta fram lådor även om det skulle finnas i frysen. Därför är det lite problematiskt att börja 12.00 då barnen äter sin lunch på förskolan men jag måste också hinna få i mig något antingen innan jag börjar eller ha något med mig och det är inte så att jag hinner laga något att ta med innan. 

Någon som har en idé om hur jag ska kunna få mitt mål att lyckas? För vid sånna här tillfällen blir det svårt. Visst vet jag att det är planering som gäller men ibland finns inte orken till att allt ska planeras och då vill jag kunna ha några nyttiga snabba alternativ att ta till.  Jag klurar vidare och hoppas på att jag hittar på något.

//Therese