Idag är det påskdagen och min familj har nu begett sig hemåt. Det är allitd tungt när dom åker då jag vet att det är lång tid tills vi ses igen men idag känns det extra tungt. Jag känner mig nästan förtvivlad och vill bara ramla ihop i en hög på golvet och gråta, det blir säkert bättre men det får väl gå någon dag och jag får helt enkelt acceptera mina känslor idag.

När det kommer till maten under dessa dagar har det varit helt okej men det har blivit en och annan cider, lite godis och igår åt vi tårta då vi firade mig lite i förväg då jag fyller 30 om några veckor så jag är ändå lite orolig inför morgondagens vägning men samtidigt får jag accpetera det som är. Vi har även varit duktiga och kört två vändor på gymmet denna helgen. Det svåra är att veta om det man gör ger något och sedan märkte jag konditonsmässigt att jag dels varit sjuk och inte tränat någon kondition alls på ett bra tag men också att jag inte kört crosstrainer på väldigt länge eftersom jag inte orkade med som förut men tränat fredag och lördag har jag iallafall gjort.

Snart ska vi gå en promenad till affären och handla lite smoothie grejer då jag fick en blender i födelsedags present men också lite andra grejer ska handlas. 

Jag bjuder på bilder idag på dagens lunch som fick bli köttbullar och makaroner med squash.

Ha en bra påskdag alla!

//Therese

Nu ligger jag i sängen och ska försöka göra ett inlägg från mobilen så jag hoppas att jag lyckas utan att radera hela texten (vilket har hänt förr)

PT träningen var otroligt givande och jag har bra med träningsvärk i magen idag. Passet fokuserade på bålen och det passade jättebra att det inte var så pulshöjande medtanke på att jag varit så förkyld. Samtidigt som passet var givande kände jag mig lite utsatt i situationen där någon skulle kolla hur jag gjorde, men jag har bestämt mig för att vara helt öppen med mina känslor och talade om detta för min PT och det kändes helt okej.

Nu är påsken här och jag har besök av nära så jag tycker det är jättemysigt nu samtidigt har jag idag jobbat mitt sista pass inför långledighet vilket känns underbart.
Jag försöker tänka på hur jag äter men det har blivit en och annan godisbit men jag tänker på att försöka begränsa intaget så att det iallafall blir mindre än förra påsken. Jag har även planerat in lite träning under påsk tillsammans med min syster som också är på besök, då blir det att vi umgås men också gör nytta.

Nu måste jag försöka sova så att jag är pigg imorgon.
God natt alla!
//Therese

Då var det måndag igen och jag har inte heller något citat denna vecka då jag har jobbat i helgen och varit iväg på en del grejer så jag har inte haft så mycket tid över vid datorn.  Däremot gjorde jag så denna gången att jag släpade med min våg till jobbet så att det blir dagsfärska siffror. 

Jag har i helgen slarvat lite och det märktes på vågen, jag har heller inte kommit igång med träningen den senaste veckan då jag fortfarande är snorig men jag hade tänkt träna min PT timme på onsdag iallafall, får ta det lungt. Jag vill bli helt frisk nu så att jag kan köra igång och träna ordentligt igen för jag saknar det. 

Nu till veckans siffra:

Startvikt: 115, 6 kg

Förra veckans vikt: 111,5 kg

Dagens vikt 111,1 kg (alltså -0,4kg)

Totalt hittills: -4,5 kg

Nu närmar sig påsken och vi kommer att få besök och det brukar ju bli lite extra gott över påsken men jag ska verkligen försöka göra allt för att inte gå upp allt för mycket i vikt. Det är svårt men jag ska försöka tänka på vad och hur jag äter. Denna vecka är det även en del jobb som står på schemat sen får vi ju besök så jag kan inte lova att bloggen blir så jätteuppdaterad denna vecka men jag ska försöka även med det.

//Therese

Jag har den senaste veckan haft ganska mycket oroskänslor och ångest, jag har klarat mig från att ta ångestdämpande men jag har i princip varje dag haft denna oroskänsla. Kan det bero på att jag inte kunnat utföra någon fysisk träning under denna tiden så att det inte har frigjort några endorfiner? 

(Nu kommer någon säkert tänka " Ja men det var ju precis det sjukgymnasten sa när du var dit fattade du inte det?" och jo jag fattade det men jag var dit för att jag var utmattad och inte heller hade kraft att röra på mig, så nu var den tanken avklarad) 

Jag har tidigare haft lite ångest ibland men inte så kraftigt under flera dagar som jag har nu och jag tror att min kropp blivit känsligare på sådant efter jag hamnat i en utmattnings depression men denna gången ser jag också det tydliga mönstret med utebiven fysisk aktivitet. Hur ska man då gå tillväga kring sådant här, för jag kan ju inte ta ut mig till fullo när jag varit sjuk och nu fortfarande är förkyld. Detta ska jag nog ta upp med min teraput nästa gång jag träffar henne, eller detta kanske tillochmed är en läkarfråga för jag ska ju inte behöve lida av ångest och oro varje gång jag blir sjuk och inte kan ta ut mig fysiskt.

Trots min förkylning ska jag arbeta denna helgen och så hoppas jag på att denna förkylning snart går över, men tyvärr kan ju en sådan hålla i sig ett tag men jag håller tummarna på att jag kan utföra PT- träningen i nästa vecka.

Nu är det en sådan helg där jag kommer att jobba söndag natt och då kanske det blir så att viktresultat kommer söndag morgon redan om jag inte vill packa med vågen men det är inget jag bestämmer nu utan det återstår att se.

Nu ska jag slappa en liten stund framför tvn innan det bär av till jobbet.

Trevlig helg på er!

//Therese

Följer ni biggest loser på sjuan? Jag ser framemot det varje gång det är dags för en ny säsong och jag beundrar dessa människor som klär av sig på det viset och väger sig i tv. Jag hade nog inte fixat det, att stå där på en våg i cykelbyxor och en topp. Jag skulle gärna kunna vara med bara för hjälpens skull och få möjlighet att lära mig och förändra saker men jag vill inte synas i tv.

Ni som följer det då, tycker ni att det är rätt personer i finalen? Jag tycker att dom alla har kämpat på och gjort en rejäl förändring. Det ska bli spännande att se hur det ser ut nästa vecka när det är dags för final samtidigt som det är lite tråkigt att det redan är slut.

När det kommer till min egna träning så håller kroppen forfarande på att jobba med en förkylning som vägrar ge sig och kraften för att träna finns inte riktgit där och det gör mig frustrerad för jag vill verkligen tillbaka till mina pass. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta hemma och vara frustrerad över att jag inte kan träna. Två veckor utan träning känns inte bra men det är här jag måste försöka acceptera det jag inte riktigt kan förändra (arbeta med det mentala och komma igång med träningen så fort jag kan så att det inte blir liggandes) och jag hoppas att kroppen är okej till nästa vecka när jag ska köra mitt första pass med PT.

Förövrigt idag står det matplanering på schemat då det verkligen börja bli tomt här hemma eftersom jag inte kommit iväg till någon affär men nu börjar det bli dags och till den planeringen behövs det en till kopp kaffe!

Hejs svejs!

//Therese

Det pratas så mycket runtomkring att det är insidan som räknas, du är bra som du är och du är en underbar person även om du lider av fettma och jag håller med om det att det finns en fin insida hos många människor. Jag vet att jag sa så en gång att det är insidan som räknas och då fick jag till svar att så säger bara fula och tjocka människor. Stämmer det? Kan det vara så att  t ex som i mitt fall att jag som tjock har fått uppleva saker som gör att jag önskat att folk tittat på insidan istället för på utsidan och därför ser personer bakom utsidan?

Jag har i alla år varit överviktig, absolut inte som jag är idag men ändå alldeles för mycket och det har jag många gånger fått lida för. Jag har inte direkt blivit mobbad för det men i det tysta så har jag alltid märkt att det är så. Träffade man nya människor som ung så var det alltid mina vänninor man först pratade med (olika vänninor på olika ställen så det var fler gånger och inte bara med samma) och det var alltid som en annan inte fanns. Jag kan med säkerhet säga att det inte var pga min personlighet som det var så eftersom jag aldrig riktigt fick chansen att prata eller visa vem jag var då mina vänninor alltid var mer intressanta. Jag och mina vänner har ofta varit ganska lika, med samma humor och lite samma sätt att vara (som det var i den åldern som tonåring) så det kan som sagt inte varit så pga min personlighet utan det är så man har sett på människor där jag har vuxit upp, att ser man inte ut på ett visst sätt så passar man inte in. 

Jag flyttade under en period i mitt liv till ett ställe som gav mig lite bekräftelse på att jag faktiskt känt rätt i flera år då det nya stället var mer öppna och där var inte människor så instängda i att passa in även om det fanns/finns det också men inte i lika stor utsträckning.

Tyvärr är det inte såhär bara för att man är ung utan det pågår även i vuxen ålder. Det är ofta jag känner att jag inte passar in. Eller det kanske egentligen blir fel att säga på det sättet för jag är inte ute efter att passa in, för jag är jag men jag skulle gärna vilja på accepterad och inte sedd som dålig för att jag är tjock men det blir svårt att inte se sig själv som dålig då man får höra det hela tiden.

När jag var tjugo år och gick till barnmorskan för preventivmedel fick jag höra att mina barn kunde bli missbildade pga min övervikt, samt att på viktväktarna får man äta mycket (hon hade ingen aning om vad jag åt och inte åt eftersom vi inte disskuterat min kost) och att jag kunde ju stoppa lurar i öronen med musik när jag skulle gå på promenad. Jag drar mig för att söka hjälp hos vården idag för det första man får höra är om sin vikt och jag har liksom hört det nu hur många år som helst och jag försöker göra något åt det men det blir också som att alla runtomkring inte tycker att man borde få finnas just för att fettet inte borde finnas på min kropp. Senast jag var hos sjukgymnasten sas det jag alltid får höra "forskarna säger varje dag på radion att övervikt skapar massa sjukdomar och även depressioner" samtidigt som sjukgymnastens blick fastade på min mage. Jag vet varför jag var deprimerad, det var pga utmattning och inget annat men IGEN fick jag höra det jag alltid hör. Dom ska bara veta hur jag kämpar för att ta mig igenom det här. (Kanske det egentligen är det där mättnadshormonet som spökar och saknas det ett hormon så kanske det gör det svårare att klara något) Det kanske inte är så konstigt att man tillslut blir deprimerad som tjock...

Ja detta var bara en liten onsdagstanke jag hade och med det ska jag bjuda på en bild av mig själv, dock i lite myskläder och utan ansikte och i grå ton men så att ni ändå får en liten bild...

Ha en bra onsdag allesammans!

//Therese 

Jag har inget motiverande citat denna vecka då jag inte lagt så mycket energi på att hitta något men inte heller direkt kämpa med vad jag äter då jag i helgen varit sängliggandes. Precis som jag trodde klarade jag mig inte denna gången utan det slog till rejält på mig under helgen men eftersom alla andra fortfarande var hänginga så var det inte så att jag kände att jag gick miste om min lediga helg. Idag är det måndag och det var dags för jobb men minstingen är fortfarande hängning så det var bara att fortsätta att vara hemma. Det blir att vila för oss alla tre då sambon efter en veckas sänglingande lyckats piggna på sig och kom iväg imorse. Det måste vara en jävla influensa i år som besökt vår familj. 

Jag har vägt mig idag men jag vet inte om viktminsningen jag faktiskt fick denna vecka beror på för lite matintag för det har inte varit som bästa matvalen i helgen iallafall då jag varit dålig har vi köpt hem mat. Så som jag känner mig nu i kroppen så blir det inte någon träning de närmsta dagarna hellar utan jag måste låta kroppen fokusera på att återställa mig nu efter helgen. Det känns lite tråkigt då jag verkligen vill sköta min träning men det är också viktigt att vara frisk i kroppen när man tränar.

Så till dagens siffror:

Startvikt: 115,6 kg

Förra veckans vikt: 112,2 kg

Denna veckans vikt: 111,5 kg (alltså -0,7 kg)

Total viktminskning hittills: -4,1 kg.

Som sagt så vet jag inte riktigt vad denna veckans vikt egentligen står för men jag hoppas verkligen inte att kroppen suger åt sig allt när maten börjas ätas regelbundet igen. Jag har börjat blivit lite sugen på riktigt bra mat igen men har inte grejer hemma då jag legat hela helgen och inte kunnat handla men jag har börjat spana in lite recept inför kommande vecka. 

Hoppas att ni haft en bra start på denna vecka så håller jag tummarna på att det nu bara blir bättre!

//Therese

Jag har en riktig jävla skit vecka just nu. Familjen är sjuka, barnen extra gnälliga (vilket är helt naturligt när man är sjuk), själv känns det som att jag ska hosta upp inälvor och allt vad som finns i kroppen när jag hostar, jag har en mensvärk som känns som att det snart är dags att föda barn igen, det är skitigt som fan här hemma just nu men ingen av oss orkar riktigt ta tag i det när vi mår som vi gör. Det snöar ute och det gör det fan inte bättre! Jag måste dessutom åka till affären idag då det fattas  saker som verkligen är nödvändiga att ha hemma just nu. Det var som jag sa att jag blir väl att må som sämst när det kommer till ledig helg...

Detta är inte det mest positiva inlägget jag skrivit och det kanske blir otroligt tråkigt att läsa men jag känner att jag måste få det ur mig på ett eller annat sätt. Kan allt detta få vara färdigt snart? Hur många dagar till ska denna familjen behöva ha för att hämta sig? Jag vill träna men inser att det inte går, men hur lång tid tar det?

Matmässigt blir det inte heller så stabilt just nu men jag hoppas inte att det påverkar allt för mycket negativt. Förövrigt så känner jag mig tio gånger fetare och totalt jävla uppsvullen men det brukar jag göra under den här perioden i månaden... Jag läste någonstans att man ska vara extra snäll emot sig själv om man har problem med PMS eller krfatiga smärtor under mens men hur är man extra snäll mot sig själv när saker runtomkring ser ut som det gör??

Usch vilket negativt inlägg men så kan det bli ibland. Hoppas ni andra har det bättre än vad jag känner att jag har det just nu.

//Therese