Eftersom jag en gång tidigare lyckades gå ner ca 11 kg i en ganska jämn och stabil nedgång så vet jag att motivationen kommer med tiden, när man märker att det faktiskt går åt rätt håll.

Hur gör man då för att kliva över den svåra muren i början? Den muren som ibland känns som metertjock. Vad säger man, tar det tre veckor för människan att komma in i nya vanor och rutiner? Det betyder alltså att man måste kämpa och brottas med allt under dessa veckor tills det har blivit en vana och hur fan hittar man motivation för det?? 

Jag har ingen aning och det är tydligt bevisat att jag inte vet eftersom att jag så många gånger bestämt mig för att börja om.  Hur biter jag då ihop och tar mig över första muren denna gång?

Jag vet mycket väl att jag mår bättre om jag får bättre rutiner kring mat samt går ner i vikt för nu är jag uppe i en sådan vikt igen att jag inte vill gå ut bland folk och så ville jag inte känna när det var dags att fira min 30 års dag (vilket närmar sig med stormsteg) Jag är ju absolut inte i närheten av den jag trodde jag skulle vara på min 30 års dag men jag kanske kan försöka hitta den igen som startade den här resan en gång...

Som sagt så snurrar tankarna alldeles för mycket och jag vill inte göra så stor sak av det då jag inte vill pressa mig mer och skapa stress, vilket jag absolut inte vill skapa i dagens läge. 

Det positiva är att matlista är gjord för åtta veckor men det gäller att hålla sig till den också (vissa avvikelser blir det nog medtanke på mina oregelbunda jobbtider) men blir det avvikelser från den så ska det vara åt det nyttiga hållet. Rullar jag sedan på dessa åtta veckor så borde det inte vara så svårt och det är den första tiden som är den jobbigaste när man bryter sina egna vanor...

//T