Dagarna går och en aning saktare nu i tempo med tanke på värken jag har i foten, jag känner även att jag blir lite tröttare av att ha det såhär. Även om jag inte har ont hela tiden så går man och spänner sig för man vet aldrig när det ska vika till och göra ont. Det är en förklaring till varför jag inte bloggat.

Först vill jag tacka för era kommentarer det värmer och stödjer så otroligt mycket så detta blir lite mer som ett gemensamt svar till er för att jag inte ska skriva samma till er alla. Jag uppskattar verkligen era kommentarer och jag brukar ge ett persoligt svar till varje men den här gången får det bli såhär.

I måndags när jag skrev det inlägget kände jag precis det jag skrev, det kändes hopplöst och motigt. Samtidigt senare under dagen insåg jag att det fanns ju inget att ge upp eftersom jag bantar ju inte. Jag har ändrat min livsstil och jag mår bra av att äta regelbundet så varför skulle jag plötsligt sluta med det? Det var en jättekonstig känsla när jag kom på det eftersom när jag tidigre kanske följt någon form av diet så har jag gett upp det och bara ätit allt jag förbjutit mig själv under den tiden men idag finns det inget sådant att göra. Detta betyder att jag fortsätter i den stil som jag nu lever med lagom stora portioner och regelbundna tider så kanske det andra följer med av sig själv.

En märklig känsla som sagt att se det så men nu ska jag greja lite frukost och jag behöver verkligen KAFFE!

Återigen tack för ert stöd och era kommentarer de behövs!

//Therese