Har nyss intagit kvällens middag och det smakade otroligt bra. Även nu på eftermiddagen tog jag den svarta mindre tallriken och nu är jag så himla duktig att jag fotade även den maten ;)

Vad kvällen annars har att erbjuda återstår att se men det blir väl antagligen att sjunka ner i soffan och sen bara krypa ner i sängen.

Hoppas att ni har haft en bra fredag och att det som återstår blir bra.

//Therese 

Idag tog jag den mindre svarta tallriken när jag hade på lunch. Jag blev absolut mätt på det men jag funderar ändå om det är för mycket, för lite eller lagom..
Delar med mig bilder på dagens lunch.

Jag har nyss intagit en persika till mellis och ska nu avnjuta en kopp kaffe.

//Therese

Jag har ibland tänkt att jag kanske lurar mig själv genom att ha fel storlek på tallriken samtidigt som viktminskningen har fungerat då när jag "skött" mig med hjälp av den tallrik jag äter idag. 

Jag har redan gått ner en storlek i tallrik då de ikea tallrikar vi hade var jättestora men nu funderar jag på om jag ska gå ner till en ikea assiett. Bilderna nedanför visar även om det kanske är svårt att se verklig storlek på bilden,

Den stora svarta åt jag alltid på innan medans jag nu äter på den bruna men kanske jag skulle gå ner en tid till den svarta mindre? Då blir det ju att jag lurar hjärnan och på så sätt äter mindre och tvningar jag mig till att faktiskt äta något mellanmål så kanske det fungerar?

Jag har nuförtiden alltid halva tallriken med någon form av grönsak 1/4 pasta, potatis, ris och den andra 1/4 delen kött, fisk, kyckling.

Ibland är det fan inte lätt! Ytterligare en grej att tänka på... =)

//Therese

Fy fan vad det går uppochner för mina känslor och min kontroll. På morgonen kan jag känna mig hur stark och motiverad som helst för att senare på eftermiddagen känna helt tvärtemot. Detta gör tyvärr att jag många gånger tappar kontrollen. Förmiddagen kan gå superbra för att jag sedan på eftermiddagen tar en portion för mycket eller som idag åt pizza igen....

Jag vet inte vad det är som gör att det blir så här, jag börjar ju fundera på om jag har fel signaler i hjärnan, finns det någon diagnos för detta så att man kan söka för det? Det har ju i vissa perioder gått hur bra som helst men nu är jag inne i någon varannan dag grej igen, vilket i sin tur resulterar i funderingar kring andra dieter (som igår) och det i sin tur leder ofta till att jag övertänker och blir förvirrad som slutar med överkonsumtion av något onyttigt.

Jag börjar allvarligt känna att jag borde söka för detta men vad finns det för hjälp att få? KBT, är det något som hjälper mot detta som tar över för det måste vara någon sjuk relation till mat - ett matmissbruk. Jag vill inte söka för att få hjälp att gå ner dessa kilona för det vet jag att jag kan bara dessa signaler i hjärnan håller sig på banan eller att jag är stark nog att vinna över dom vid tillfälle utan det är mitt tänkande jag skulle behöva få hjälp med.

Som sagt tog signalen över idag och maten blev inte så bra men just nu är jag fast besluten om att morgondagen ska bli bättre och jag ska brottas med signalerna och jag måste försöka besegra dom.

//Therese

Jag känner att jag är emot alla möjliga dieter (för min egen skull om andra tycker att det fungerar är det jättebra) jag har testat soppor, jag har testat GI, jag har varit påväg med LCHF men det är inget som har fått mig att gå ner, jo till en början men sen har det avtagit och jag har tröttnat, börjat äta vanlig mat och poff gått upp allt igen. Idag lär jag mig äta enlig tallriksmodellen, rätt mängd och bra med grönsaker och hittills har det fungerat och gett ett resultat på -9 kg vilket är jättebra men jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver mer som en liten kick.

Då min sambo kom hem och talade om att många personer han träffar dagligen har börjat med 5:2 dieten och mår otroligt bra av det så har tanken börjat mala i mig. Jag har varit så bestämd i att jag inte alls tror på det utan i mina öron så låter det lite som en lätt väg till ett ännu sämre förhållande till mat, vilket jag redan uppenbarligen har idag. Att denna metod gör att man lätt "överäter" för man ska ju ändå fasta eller jag kanske ska fasta en extra dag denna veckan. Förstår ni mitt tänk?? Även om jag tänker så så kan jag inte låta bli att tänka tanken: "Jag kanske skulle testa?"

Skulle jag gå in för detta och kanske testa i 5 veckor så skulle jag inte strunta i att äta helt, jag skulle inte heller fasta hela dagen för att äta sedan äta 500 kcal till kvällen(vilket jag förstått att vissa gör) utan jag skulle två dagar i veckan ersätta mina normala måltider med  t ex nutrilett soppor samt bars för att fortfarande behålla rutinen för att sedan återgå till det normala igen. Anledningen till att jag plötligt blev sugen på detta är för att jag vill ha en förändrig då det känns som att jag stampar på samma plats hela tiden.

Som sagt så är jag fortfarande väldigt kluven i denna fråga medtanke på vad jag tycker om dieter men jag lovar att dela med mig när jag bestämt vilket ben jag ska stå på men tills dess fortsätter jag som jag gör idag!

//Therese

Jag har en otrolig sorg inom mig efter det samtal jag fick i lördags. Detta är något som återkommer dagligen och antagligen så är det väl ett sätt för mig att bearbeta det. Jag skrev ett mejl till min vän för att jag var tvungen att göra ett avslut genom att säga mina tankar och känslor vilket jag absolut inte hann få med i samtalet i lördags, det kändes som en befrielse för mig att få det gjort men samtidigt ger det inte mig min vän tillbaka. Som sagt mycket sorg inom mig men jag har även något fantastiskt kul att dela med mig.

I lördags var det ju åter dags för min jobbdag och jag visste att jag hade ett par byxor i min hylla som jag inte fått på mig på otroligt länge, senast jag använde dom var 2008 så jag tänkte göra ett försök att prova dom och vet ni vad jag fick på mig dom!! Jag kände en sådan lycka att jag hade dom på mig resten av dagen. Det är en storlek mindre än dom byxor jag hade på mig när jag gick till jobbet den morgonen. Det kändes otroligt kul.

Om jag inte minns fel så ska där ligga ett par till byxor som jag kanske ska testa vid nästa skift, ett skift som redan kommer tisdag nästa vecka då det är dags för mig att gå tillbaka till min heltidstjänst efter 1 ½ års föräldraledighet. En konstig känsla men samtidigt lättare att hålla matrutinerna =)

Tyvärr så fungerade inte riktigt mitt mål förra veckan om en bild varje dag. Jag fotade mer än vad jag la upp på bloggen men saker kom emellan och jag tyckte det kändes drygt när man väl satt sig vid datorn var man tvungen att leta på telefonen där bilden låg. Där sprack det tyvärr!

Nu ska jag läsa runt lite innan jag kryper ner, så hoppas att ni får en god natts sömn gott folk!
//Therese

Idag stod vågen på lite plus men jag vet oxå vad det beror på - helgen. Till dagens siffror.

Startvikt: 113 kg

Denna veckans vikt 104 kg ( alltså plus 0,3 kg)

Total viktndegång hittills: 9 kg.

Detta fixar jag i veckan. Annars kan jag vara lite frånvarande då det är mycket tankar i huvudet just nu.

//Therese

Just nu mår jag fruktansvärt dåligt. Jag fick ett samtal igår som på bara någon sekund förändrade mitt liv. En förändring som inte är åt det positiva hållet. På någon sekund förlorade jag min bästa vän, en vän som varit en del av mig och mitt liv sedan 19 år tillbaka. Det gör så ont i mig att jag bara vill gråta (vilket var den direkta reaktionen igår) men idag känns det tomt på tårar och det gör bara ont på insidan - fruktansvärt ont.

För 12 år sedan hade vi en onykter engångs grej (vi båda var singlar)men det var inte så mycket mer med det men som jag själv (då jag berättade för min sambo för flera år sedan)så ville han berätta detta för sin flickvän (en ganska ny relation 1 år tillbaka) och hon tog det inte som förväntat. Hon tvingar då honom att inte ha någon som helst kontakt med mig till hon har smält det (frågan är om hon någonsin gör det) Jag vet egentligen inte vad hon har hotat med men i samma samtal fick jag veta att hon väntar hans barn. 

Hela denna situationen gör så fruktansvärt ont då jag har förlorat en vän som alltid stått där vid min sida. När jag berättade för min sambo för flera år sedan sa jag även att min vän kommer att finnas i vårat liv och du måste acceptera det då jag inte tänker välja, men vi hade heller inga barn påväg när jag berättade.

Visst kan jag köpa att det kan kännas konstigt för vissa att ens sambos bästa vän är av samma kön men ge det en chans. Om hans sambo i fråga är orolig för något annat så får hon ju stoppa upp det någonstans för det som hände för 12 år sedan var en engångs grej i onyktert tillstånd. Hade vi velat bygga vidare på det så hade vi gjort det eftersom ingen av oss hade någon annan och det tog hela två år efter denna händelse innan jag träffade min sambo.

Jag känner mig ledsen, besviken, arg och tom. Jag känner att jag vill stoppa munnen full med allt möjligt men jag tänker inte göra det. Jag ska vända denna ilska och besvikelse till energi på att fixa min viktnedgång. Tyvärr så kommer denna veckan inte se bra ut då det varit en hel del onyttigheter i helgen, men jag tar igen det i veckan som kommer.

//T