Det har hänt en del saker i mitt liv som pågår just nu och detta har resulterat i att jag inte alls har tagit hand om mig själv. Nu känns det lite som att jag precis håller mig ovanför vattenytan med näsan och kommer det någonting mer nu över mina axlar så sjunker jag. Detta måendet har gjort att jag tagit till ätbara saker som tröst och nu sitter jag här igen och känner att dubbelhakan är påväg åter och att de tio kg jag lyckat få bort är snart tillbaka.

Jag vill verkligen inte att det ska vara så men så fort jag börjar tänka att nu måste jag ta tag i det, jag kan ju det vet jag för det har jag sett bevis på så tar det inte mer än några timmar så kommer jag på mig själv stå och trösta mig själv med något ätbart.

Det som är så fruktansvärt hemskt i detta är att jag börjar känna ett problem att andas nu när haka nummer två börjar komma tillbaka men hur fan ska jag göra då? Jag vet ju att jag måste börja jobba mentalt igen och ganska rejält men orkar jag det?? Jag vill orka för jag vet att det leder till något bra men klarar jag det? Jag har ingen tro på mig själv nu och det jag kände i april förra året är som bortblåst och det känns som att jag måste inse att jag kommer inte att vara stolt över mig själv på min 30 års dag. Jag ser alla anda lyckas och inser att jag själv inte klarar att lyckas...

Jag har inte så gott öga till mig själv just nu.... tyvärr.

//Therese

Mat är något man måste ha varje dag för att kunna överleva och det går att styra hur mycket man äter och vad man äter men för någon som mig så är detta ett vardagligt problem som jag kämpar med dagligen. Jag måste hela tiden tänka på att inte äta för mycket och jag måste stå emot mina demoner som bara säger: "Ät det gör inget bara ät".

Som jag i ett tidigare inlägg nämnt så har det inte gått särskilt bra på sista tiden och jag har faktiskt gått upp i vikt till 104,4 kg (dagens siffror) alltså plus 2,4 kg. Detta är något jag verkligen vill förändra igen... (hur många igen får man använda sig av) och jag försöker nu IGEN tänka på vad och hur jag äter.

Jag kommer inte just nu sätta upp något krav på mig själv om att gå ner i vikt för då blir jag bara besviken eftersom julen står inför dörren och jag lovar mig själv att jag verkligen ska kämpa hårt med vad jag stoppar i mig men för en person som mig och min problematik så vet jag att det är snäppet svårare under julen då jag även har svårt dagligen.

Jag vet att jag kan lyckas och jag tänker göra det med små små steg även om jag själv inte riktigt begriper att små små steg är ett helt acceptabelt sätt att gå ner i vikt på.

//Therese

Jag kände kanska snabbt igår när jg började damsuga i ungarnas rum att jag inte skulle orka så mycket mer än det. Även om jag  tanken mådde bra så hade ju kroppen inte tagit igen sig och det är visserligen helt logiskt. 

Idag är det redan tredje advet och vi har under frukosten tänt det tredje ljuset och bara haft det mysigt. 

Till frukost idag åt jag ca 2 dl mellanfil med 1 dl cornflakes och nu sippar jag försiktigt på lite kaffe.

Jag känner verkligen att jag vill tänka på vad jag äter så det kanske är dags att börja skriva matintagslista igen men jag vill inte att det blir någon sorts press på mig själv för då vet jag hur snett det går.

Nu kallar livet igen så har ej tid att skriva mer ;)

//Therese

Jag hade verkligen behövt få fira lite lucia för att få julstäming men tyvärr fick vi besök av magsjukan i vår familj så det blev inget firande här inte. 

När det blir såhär att en hel familj åker på magsjuka hur beter sig en familj på sju-tio personer?? Vi är fyra och det är jobbigt nog ändå. Detta började natten till onsdag och alla är inte helt bra ännu och då måste ju en magsjuka i en familj på tio personer pågå hur länge som helst.

Planerna för idag är att få undan all den rena tvätten samt ta tag i den tvätt som blivit liggandes efter som "kräktvätten" gått före och jag ska försöka ta mig ork att börja städa undan lite trots att jag är svag i kroppen. Jag tycker det är snuskigt med magsjuka!!

Så alltså inget lussefirande för oss i år...

//Therese

I den onda cirkeln befinner jag mig i just nu och jag har gjort det ett bra tag. Det kan inträffa saker i livet som kan påverka det ena eller det andra och jag har haft en ganska tung period med mycket just nu vilket i sin tur ledde till att matkontrollen också blev en för stor press och jag kände mig misslyckad - detta ledde i sin tur till där jag är idag.

Jag sitter i ett hjul som är otroligt svårt att ta sig ur:

Jag börjar äta (allt) utan att tänka mig för, jag mår dåligt för att jag tappat kontrollen, äter då lite till, inser att jag börjar gå upp i vikt, blir att må dåligt för att jag känner av de kilon jag gått upp, tror att jag inte klarar av att gå ner i vikt, äter då igen och så rullar det på om och om igen..

Jag känner mig fast och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Någon som hamnat där jag är idag förut? Några tips på hur man faktiskt gör? Det är som jag har sagt tidigare i något inlägg att jag egentligen skulle behöva någon form av terapi för att min hjärna ska fungera för det är ju faktiskt där mitt problem sitter men hur ska jag hinna gå i terapi? Känns ju som jag knappt hinner/orkar med något annat. Jag har den senaste tiden inte ens orkat läsa de bloggar jag följer för jag har känt mig ganska blockerad och tung i hjärnan. 

//Therese

Jag har inte så mycket att blogga om just nu känner jag.

Vikten står still och jag har just nu bestämt mig för att inte lägga så stor vikt i att räkna kalorier och greja utan bara försöka tänka kring vad jag stoppar i mig för just nu ställer jag så höga krav på mig själv att det bara blir för mycket press och därav fel. Så just nu låter jag det vara som det är. Jag kommer inte att ta bort bloggen för en dag kanske jag känner för att skriva några rader igen..

//Therese

Jag tycker det är så drygt att hela tiden behöva tänka på vad som åker in i munnen och vad som inte åker in. Hösten är otroligt jobbig för mig kring detta för då är jag allmänt mer negativ så just nu känns det inte som att det går så jävla bra. Som jag tidigare sagt så skulle jag egentligen behöva ha någon form av terapi. Det går ju jättebra när jag verkligen fungerar i hjärnan men nu gör jag det verkligen inte. 

Är det någon som har några bra tips på hur man jobbar med det mentala kring detta? Jag känner att jag blir så trött i huvudet av att hela tiden tänka på hur jag äter vilket leder till där jag är idag att jag inte orkar fokusera.

Jag blir bara trött. 

Jag vill även passa på att be om ursäkt igen om denna blogg ganska ofta uppfattas som negativ men det är just för att jag använder mig av den för att skriva av mig dessa saker. 

Jag ska fixa detta men jut nu behöver jag verkligen arbeta med det mentala och då tror jag att jag ska lugna mig lite kring pressen för siffrorna på vågen. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man gör och det är svårt att hitta t ex bloggar som delar samma resa som mig då jag ofta upplever att många som gått ner 50 kg har gjort det som en dans på rosor (ursäkta mina kanske förutfattade meningar) När jag läser ser jag oftast det som är positivt och allt verkar så lätt. Är det så lätt för alla andra eller vågar man inte vara "negativ" och dela med sig av det tuffa, svåra?

Ja då vet ni nu ungefär hur tankarna snurrar för mig idag.

//Therese

Denna vecka stod vågen på 103 kg.

Alltså plus men det hade jag väntat mig då jag även är svullen i kroppen.

Inget att hänga läpp över, jag är påväg i rätt riktning men det går långsamt bara..