Äntligen har jag kommit ut och fått lite motion. Det har varit lite dåligt med det under fredag och lördag men idag tog jag verkligen tag i det. Segt som vanligt att försöka komma ut och jag försökte ragga promenadvänner men det var ingen som hade lust att haka på men det stoppade inte mig utan jag plåstrade om min tå, snörade på mig skorna och gick ut. Det var helt underbart skönt ute. Kvällssolen var framme och det var lagom varmt. Idag under promenade hade jag en sån där känsla av att jag kände mig stark och att det var skönt att gå, jag tillochmed joggade i små intervaller för att se vad jag klarade av. Jag joggade inte hela rundan men i början testade jag lite vad jag klarade av, ganska kul faktiskt och tack vare min runkeeper så visade det sig att  jag gått hela 8,58 km denna kväll.

Nu ska jag njuta av mitt traditionella isvatten som jag brukar göra efter mina promenader.

//Therese

Idag har vi morgon länge här hemma, har nyss slurpat i mig det sista av mitt kaffe men myskläderna är fortfarande på och jag har inte tagit mig in i duschen ännu som jag egentligen borde men det är väl såhär när det är söndag.

Imorgon är det måndag och dags för vägning igen. Jag vet egentligen inte vad jag känner inför den vägningen då jag känner mig lite osäker som jag nämnt i tidiagre inlägg. Jag måste verkligen försöka ställa in mig på att jag tar det som det kommer - alla minus är bra minus även dom små, för det vore konstigt om jag stod på plus, samtidigt så vet man ju aldrig med kroppen och dess dags form.

Det jag tycker är lite jobbigt med detta är att hjärnan inte tillåter mig vara utan det ska hela tiden matas om denna vikt och om mat. Ett tag tyckte jag verkligen att det hade blivit en del av min vardag men sen återkommer malandet igen och jag tycker att det inte händer något med mig och kroppen. 

Jag försöker använda mig av det en god vän sa till mig:

"Slösa inte en massa energi på att tänka på din övervikt och hur svårt det är att gå ner i vikt. Fokusera istället på att göra saker du mår bra och blir glad av. Gå inte och vänta med att njuta av livet tills du har gått ner i vikt.

Utan försök lev samtidigt som du gör det!"

Dock är det som att dessa orden brottas med andra ord inne i hjärnan och jag vet inte hur jag ska göra för att hantera det och verkligen följa rådet min vän gav mig. Negativa tankar tar oftast överhanden. Jag vet inte om jag riktigt tror på mig själv - att jag verkligen kan gå ner i vikt. Jag har ju verkligen bestämt mig och det är något jag vill göra men kan jag??

Många tankar som poppar upp såhär på söndags förmiddagen...

//Therese

Idag åt vi något till lunch som var både enkelt och gott. Jag gillar verkligen när det är enkelt och när man slipper stå flera timmar i köket för det finns så mycket annat som också tar sin tid. Jag tänker därför dela med mig av detta recept som jag hittade.

Gratinerad tomatkassler 4 personer:

240 g Kassler; lättrökt, tunt skivad
120 g riven ost,(jag hade 26 % -ig)
500 g Passerade tomater
600 g Broccoli; i bitar
2tsk Oregano 
1tsk Örtsalt

Kokt ris för 4 personer samt tomat & gurka.

Lägg lättkokt broccoli i en ugnsfast form, krydda med örtsalt.

Lägg på tunna skivor kassler, strö på riven ost samt oregano.

Häll passerade tomater runt om. Gratinera i ugnen på 200 grader tills osten fått färg och det är varmt igenom.

Servera med ris, tomat och gurka.

Hela denna rätt med ris och grönsaker är tillsammans ca 400 kcal.

Mycket gott och enkelt!

//Therese

Det känns som att mina känslor går i en bergodalbana. Upp och ner och upp igen. Egentligen så har jag ingen kontroll på dom men jag försöker att styra dom och hela tiden tänka positivt, men ändå så kommer tanken "tank om detta inte fungerar" 

Jag har ju tillåtit mig själv att ha en dag på helgen där jag får äta något men jag tror att jag framöver ska hoppa över den dagen för igår tillät jag mig att äta chips. Mindre än vanligt men mer än jag borde och jag får så fruktansvärt dåligt samvete över det trots att jag faktiskt tillåtit mig själv den dagen under helgen. Det är så att jag åt mindre än vanligt vilket är ett framsteg i sig men fortfarande så åt jag mer än jag borde. Lättast vore att strunta i att köpa hem något sånt överhuvudtaget.

Visst har jag ändrat mitt beteende som vid besöket vi gjorde igår blev vi bjudna på fika med glass och kakor men jag höll mig till en slät kopp kaffe utan problem. Jag kände inte heller när vi satt där vid fikat att jag saknade något utan jag var nöjd med mitt kaffe för det var ju det jag var sugen på.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dessa oros känslor om att det inte skulle fungera och det kan ju visserligen stå still en vecka men då är det bara att kämpa på men tanken gror hela tiden. Som jag kommenterade i en blogg för några dagar sen att ett minus är alltid positivt men ibland är det svårt att tänka så själv. Nu vet jag ju inte heller hur vågen står för min del på måndag kanske ett bra minus eller inget minus alls. Det är nog det som också hele tiden gror att inte veta, men det är heller ingen idé att ställa sig på vågen varje dag för då blir man ju lite knäpp av det också.

Nä nu är det dags att fylla på morgonkaffet lite!

//Therese

Sitter nu och sippar på en kopp kaffe efter en god frukost. Idag smakade den extra bra för jag kände mig ordentligt hungrig. Frukosten bestod idag av ca 319 kcal. Jag hoppas att ni fått/får i er en god frukost idag.
//Therese

Tidigare skrev jag ett inlägg om att motivationen var borta men tack vare att en vän hakade på blev det iallafall en kvällspromenad. En promenad på hela 9,75 km, en promenad jag aldrig drömde om att ens komma ut på idag men jag gjorde det. Just nu sitter jag och njuter av mitt isvatten som är så otroligt gott efter 1 timme 50 minuters rörelse.

Jag kände inte heller av tån en enda gång tack vare bra plåster. Ikväll när jag går och lägger mig kan jag känna mig nöjd över min insatts för mig själv och min kropp, men jag vill också tacka min väninna som följde med mig och superplåstret som fungerade för min lilltå.

Nu ska jag njuta en liten stund till av mitt vatten innan jag hoppar in i duschen för att sen krypa ner i en renbäddad säng. God natt till er från mig.

//Therese

Jag känner mig inte alls motiverad till någon som helst kvällsmotion idag. Jag vet inte var mitt "röra mig" - sug har tagit vägen och inte heller blev det bättre när min promenadvän tackade nej till det idag. När jag fick det beskedet började jag fundera om jag skulle ta mig samma tur på cykeln som jag gjorde igår men jag har inte riktigt lust till det heller. Då beslutade jag mig för att göra en föfrågan hos en annan vännina om hon var sugen på en promenad, egentligen hoppades jag väl någonstans att hon skulle tacka nej, men som tur var sa hon ja, vilket betyder att jag måste ta tag i min kvällsmotion oavsett om jag vill eller inte för nu har jag ju frågat. Det kanske var det som var meningen egentligen just för att jag skulle få en "liten spark" på vägen. Jag hoppas nu att jag efter promenaden kommer att känna mig nöjd över det jag gjort och att jag tycker att det är skönt så att jag hittar tillbaka till mitt "röra mig"-sug.

Någon som läser eller följer min blogg som har några tips på hur man gör när man känner att motivationen inte finns där??

//Therese 

Igår blev det en liten cykeltur på kvällen sen var jag helt slut så jag slängde mig framför tvn för att sedan hoppa i säng, därför blev det inget mer skrivet igår.

Idag har dagen bara rullat på då jag har städat och grejat därför har jag inte hunnit blogga något idag.

När golvet torkat så att man kan gå utan risk för att halka så är det dags att börja med middagen och idag blir det hemmagjord pizza. Kanske ni tycker att vi äter hemmagjord pizza ofta men så är inte fallet men jag gör hellre en pizzakväll denna vecka eftersom jag har jäst kvar sen förra veckan och jag gillar inte att slänga grejer. Så för min del blir det en pizza med svamp, lök, tomat, paprika, kronärtskockar, oliver och ost. Till resten av familjen slänger jag på lite skinka, kanske ananas om jag har. Vi får se för jag tror inte "grönsakspizzan" blir så poppis.

För övrigt så känns det ganska okej. Lilltån börjar läka och bilproblemen ska vara fixade, dock känns det lite märkligt i kroppen då jag får en känsla av att inget händer och att jag står still viktmässigt. Dock kan man ju göra det så det är inget konstigt och jag har egentligen ingen aning då jag inte vägt mig utan det är bara en känsla som gnager lite, men som sagt det ska jag försöka lägga åt sidan och ta det på måndag när jag faktiskt ser om jag gått ner eller inte.

Ha en fortsatt röd torsdag!

//Therese